Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Färdighet i scouttjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De voro särskilt ridderliga och artiga mot alla
kvinnor, barn och värnlösa.
De voro hjälpsamma mot alla.
De utdelade penningar och föda, där så behövdes
och sparade sitt mynt därför.
De lärde sig vapnens bruk för att kunna skydda
sin religion och sitt land mot fiender.
De höllo sig kraftiga, friska och dristiga för att
vara i stånd att göra dessa saker väl.
Ni, scouts, kunna inte företaga er något bättre än
att följa edra förfäders exempel, ädlingarna, som
gjorde den lilla brittiska nationen till den bästa och
största världen någonsin känt.
Något synnerligt präktigt hos dem var att de varje
dag måste göra någon god gärning, och det är just
en av våra regler. Då man stiger upp om
morgonen måste man komma ihåg, att man är tvungen
uträtta något gott under dagens lopp. Slå en knut
på näsduken eller halsduken och låt ändarna av
halsduken hänga utanpå västen till en påminnelse
därom, och när man går och lägger sig skall man
tänka på den man hjälpt.
Om man skulle märka att man glömt av det, så
måste man dagen därpå göra två goda gärningar i
stället. Kom ihåg, att det enligt scouteden är en
hederssak att göra det.
En god gärning behöver endast vara en obetydlig
sådan. Om den än blott består i att lägga en
ettöring i en fattig stackares hatt, eller hjälpa en
gumma över gatan, lämna plats för någon på en bänk,
ge vatten åt en törstig häst, eller plocka bort ett
bananskal från trottoaren, där det kan bringa folk på
fall, så är det dock en god gärning. Men något dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
