Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetat vad klockan varit, ha de alltid kunnat fråga sig
fram. Ständigt ha de kunnat få tak över huvudet
och sängar att ligga i, och aldrig varit nödsakade
att göra i ordning sådant själva, eller att tillverka
sina skor eller sina kläder. Det är därför
ömfotingarna tala om att »slita ont i fält», men för en scout,
som känner knepet, blir lägerlivet långt ifrån
detsamma som att »slita ont».
Han kan ställa för sig på tusen sätt och när han
sedan återvänder till ordnade förhållanden, trivs han
desto bättre, emedan han fått vara med om
motsatsen. Och även hemma kan han ordna för sig bättre
än en vanlig dödlig som aldrig fått lära sig, att
verkligen reda sig själv. En man, som måst syssla med
många saker så som scout gör i fält, har mycket
lättare att skaffa sig arbete, ty han kan hugga i med
vad som hälst.
Upptäcktsfärder.
I England finnas mycket goda tillfällen till
scoutövningar genom att i patruller företaga
upptäcktsfärder eller att parvis som forna tiders vandrande
riddare bege sig ut på pilgrimsfärder för att söka efter
hjälpbehövande och hjälpa dem. Detta går lika bra
för sig på cykel, som vintertid på skridskor utefter
kanalerna.
Under sådana färder böra scouterna, så vitt
möjligt, aldrig sova under tak — d. v. s. vackra nätter
tillbringas ute i det fria under bar himmel eller om
vädret är dåligt, ber man om lov att få sova på en
höskulle eller i en lada. Man bör alltid ha karta
med sig och ta sig fram efter denna, och så litet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
