Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att lura ut varifrån vinden blåser, om det är
klar luft, har man endast att kasta upp några torra
grässtrån eller att taga upp en handfull fint damm
och låta det falla, eller att väta ett finger runt om
och låta vinden blåsa på det, då den sida som kännes
kylig, visar det håll varifrån vinden kommer. Om
man som spejare är utsedd att leda en avdelnings
marsch, bör man gå framför densamma och
uteslutande tänka på vad man har för händer, ty man
har att leta sig fram vid de allra obetydligaste
företeelser, och går man och pratar och tänker på annat,
undgå de sannolikt ens uppmärksamhet.
Erfarna scouter äro vanligen mycket tystlåtna,
därför att de vant sig vid att alltid tänka på vad de
ha för händer.
Ombord på ångbåtarna på Thamsen ser man ett
anslag: »Tala icke med rorgängaren!», och samma
sak är tillämplig på en spejare som visar vägen. I
spejaretjänst måste man ha alla sina tankar riktade
mot målet, liksom Kim då Lurgan försökte
magne-tisera honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
