Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo 152
SCOUTING FOR BOYS
En gående sätter hela ytan av foten i marken;
vardera foten något mindre än en yard från den andra.
Då man springer, gräves tåspetsarna något djupare
ner i marken, och lite smuts sparkas upp, och
fötterna äro mer än en yard från varandra. Ibland
händer att folk gå baklänges för att lura dem som
möjligen spåra, men en god scout kan merendels
avgöra detta genast genom att steget är kortare, tårna
mera inåtvända och klackarna djupare nedtryckta.
Djur, som röra sig fort, trycka tårna djupare i
marken och sparka upp smuts, varjämte deras steg
äro längre än om de röra sig sakta.
Då man ser spåren av en häst, måste man genast
kunna säga i vilken takt han rört sig.
I skritt gör en häst 2 par hovavtryck — vänstra
bakfoten tätt framför vänstra framfoten, och högra
framfoten likaså bakom avtrycket av högra bakfoten.
I trav är spåret likadant, men längre. Bakfötterna
äro i allmänhet längre och smalare till formen än
framfötterna.
Infödda spårare skryta med att de kunna på
spåret se en persons icke allenast kön och ålder, utan
även karaktär. De påstå att folk som vända ut tårna
mycket, i regel äro lögnare.
Forna tiders stråtrövare begagnade sig, i likhet
med nutidens hästtjuvar, av knepet att sko sina
hästar bakvänt för att lura spårhundar, men en god
spårare skulle inte misstaga sig. Likaså bruka
tjuvar av samma skäl gå baklänges, men en skicklig
scout känner snart igen knepet.
Hjulspår böra också studeras, så att man kan
ange skillnaden emellan spåren av en kanon, en vagn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
