- Project Runeberg -  Scouting for Boys /
269

(1917) [MARC] Author: Robert Baden-Powell Translator: Ebbe Lieberath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Ridderlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kap. vii. ridd^frlighet 269

hjälpa någon kvinna eller något barn, som var i
nöd. Under det han var upptagen på detta sätt,
kallades han »vandrande riddare». Hans följe
handlade naturligtvis på samma sätt som sin anförare
och en väpnare var alltid redo att hjälpa nödställda
med sin starka arm. Forntidens riddare voro sitt
folks patrullförare och väpnarna voro dess scouter.

Ni patrullförare och scouter likna därför mycket
riddarne och deras följe, särskilt om ni alltid sätter
er heder i främsta rummet och gör ert bästa för att
hjälpa andra, som äro i trångmål eller behöva hjälp.
Ert valspråk är: »Var redo» att göra detta, och
rid-darnes valspråk var ett liknande: »Var alltid redo».

Ridderskapet — d. v. s. riddarorden — instiftades
i England för ungefär 1500 år sedan av kung
Arthur. Då hans fader, kung Uther Pendragon, dog,
bodde han hos sin farbror, och ingen visste vem som
skulle bli konung. Han visste själv icke att han var
son till den avdöde kungen. Då hittade man en stor
sten på kyrkogården, i vilken det var instucket ett
svärd och på stenen stod skrivet: »Eho som drager
ut detta svärd ur denna sten, han är rätter konung
född till hela England». Alla de förnämsta
lorderna försökte sig på att draga ut det, men ingen kunde
rubba det. Samma dag hölls en tornering, vid
vilken Arthurs kusin skulle kämpa, men när han kom
till torneringsbanan, fann han, att han glömt sitt
svärd hemma, och han skickade Arthur för att hämta
det. Arthur kunde icke hitta det, men han påminde
sig svärdet på kyrkogården och gick dit och drog i
det. Det lossnade genast och han bar det till sin
kusin. Efter torneringen satte han det tillbaka igen
i stenen; de försökte alla att draga ut det, men ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scouting/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free