Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kap. vii. ridd^frlighet 269
de äro, och om man ger sin slant till den, lagar den
så att pengarna komma i rätta händer. Man
behöver inte vara rik för att vara välgörande. Många
av riddarna voro fattiga. En tid buro några av dem
såsom sitt sköldemärke två riddare ridande på en
häst, vilket betydde att de voro för fattiga för att ha
råd till en häst var.
Drickspengar.
Drickspengar äro någonting mycket dåligt. —
Vart man vänder sig vill folk ha drickspengar för
den minsta sak, som de borde kunna göra av pur
samhörighetskänsla. En scout tar aldrig emot
drickspengar, även om de erbjudas honom, såvida det inte
är betalning för utfört arbete. Det är ofta svårt att
vägra, men för en scout är det lätt. Han behöver
bara säga: »Tack så mycket, men jag är scout och
våra lagar tillåta mig inte att ta emot någonting för
en liten tjänst.» Drickspengar ställer dig i ett falskt
förhållande till andra. Du kan inte arbeta på ett
kamratligt sätt med en man, om du går och tänker
på hur stora drickspengar du skall få av honom,
eller han funderar på, hur stora drickspengar han
skall behöva ge dig. Och allt vad en scout gör för
en annan bör han göra på ett kamratligt sätt. Jag
har fått massor av brev från skilda delar av landet,
fulla av beundran för scouterna, därför att de utfört
vackra handlingar och sedan vägrat att ta emot
betalning. Jag tycker det är mycket roligt att höra
sådant, scouter. Ordentlig betalning, som man
förtjänat genom sitt arbete, är naturligtvis en annan
sak och man gör alldeles rätt i att ta emot sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
