Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wasa regemente.
Med detta regemente, som, roteradt i
Österbotten, uppsattes strax före 1808, deltog öfverstelöjtnant
Gustaf Wilhelm Conradi såsom dess chef i krigets
bragder vid Sandelska brigaden och utmärkte sig i
synnerhet vid Wirta bro d. 27 Oktober. År 1809
avancerade han, först till öfverste och straxt derefter
till generaladjutant. Efter afskedstagandet ur
krigs-tjensten 1810, förordnades Conradi till landshöfding i
Halland, men tog redan 1812 afsked från denna
förtroendebefattning och öfverflyttade till Finland, der
han afled år 1846, nära 86 år gammal.
Hans äldste son, G. J. W. Conradi, tjenade vid
Svea Lifgarde, hvarifrån han år 1855 tog afsked
såsom major.
Bång, soldat vid Mustasaari kompani af Wasa
regemente, torde, enligt hvad förut blifvit omnämndt,
hafva varit den verklige förebilden för Runebergs
»Sven Dufva».
Vid detta tappra regemente tjenade ock den
likaledes af Runeberg besjungne Jacob Henrik Zidén
(»löjtnant Zidén»). Född i Åbo län d. 31 Okt. 1785,
skall han hafva varit »regellös och öfverdådig till
hela sin natur» och ofta hafva anställt krigiska
öf-ningar kring barndomshemmet. Han ingick först vid
o
Abo läns regemente, der han dock ej hann ur
underofficersgraden. Vid krigets utbrott 1808 förflyttades
han på begäran till Wasa regemente. Zidén höll sig
gerna främst i attacken. Denna vana frångick han
aldrig. Vid landstigningen vid Kelloniemi (eller
Jul-kulanniemi) i Juni 1808 berättas Zidén hafva, så snart
han kommit i land, kastat af sig rocken och,
tillropande sina »Wasabussar» ett: »Gossar, följen mig!»,
rusat före dem i fullt språng mot det ryska batteriet,
som der spelade emot dem.
Under sommarens lopp hade Zidén förvärfvat sig
officers-epåletter, hvilket ock framgår af följande
yttrande af Montgomery vid redogörelsen för slaget vid
Wirta bro d. 27 Oktober: »Fendriken Zidén, som
stupade, hade förut utmärkt sig, var belönad med både
silfver- och guldmedalj för tapperhet, kastade sig i
denna drabbning i spetsen för sina Wasabussar på
ryssarne, fick flere sår; men fortfor att rycka fram,
till dess en kula för pannan sträckte denne hjelte till
marken.»
Såsom jemväl dödskjuten i bataljen vid Wirta
bro nämner samme författare äfven en annan »rask
yngling» vid Wasa reg:te, under-officeren Hidting, samt
bland de der tjenande krigare, hvilka jemväl samma
dag utmärkte sig: adjutanten Borgeman, fendriken
Björksten och under-officeren Brundin.
Under kriget 1808 tjenstgjorde ock vid detta
regemente löjtnanten Salomon Hästesko, som vid Kuopio
sårades och erhöll guldmedalj för tapperhet i fält.
Åbo läns regemente.
Detta regemente, som i Runebergs sång
»Adler-creutz» benämnes A b os kämpar, hörde under 1808
års krig jemte en del af Nylands infanteri samt
Nylands jägare, till Första brigaden, som fördes af
regementets dittills varande chef, öfverste A. F. Palmfelt,
då chefsskapet öfvertogs af öfversten, frih. H. Fleming.
Såsom majorer nämnes: H. C. Reutersköld och
öfverste G. F. Reutercrona, chef för rasthållsbataljonen.
Äbolänningarnes uniform — säger Rancken —
var grå med mörkblå krage och uppslag m. m.; för
öfrigt lik de flesta andra korpsers då. Hatten var
rund, uppåt något bredare, med det kända
messingsbandet, uppvikta skygget och gula ullgarnsplymer.
Af officerarne plägade hatten bäras på sned.
Soldaten bar som vapen 1808 blott gevär med bajonett;
någon tid dessförinnan hade manskapet ock haft sabel,
underofficerare gevär och sabel med enkel bögel;
officerarne rak värja, ehuru mången under kriget
begagnade krokig sabel. En tid tillförene hade
officerarne också burit små gevär, men det insågs snart
vara obeqvämt att föra båda vapnen och tillika
dirigera truppen. Kläderna voro frack och benkläder,
ullstrumpor och skor med damasker. Officerarne buro
blå kappor med gult foder.
Om öfverste Palmfelt hafva olika författare yttrat
olika omdömen: han har t. ex. vunnit erkännande för
de, till den lyckliga utgången af slaget vid Alavo
bidragande, af honom vidtagna dispositioner, men
klandrats för sina’ åtgöranden vid kapitulationen i
Kaliks d. 25 Mars 1809. Och då det aldrig länder
till hvarken nöje eller uppbyggelse att sysselsätta sig
med den eller det, hvarom icke öfvervägande godt
kan sägas, så öfvergå vi nu till den man, som vid
krigets utbrott såsom chef kommenderade Åbo läns
regemente, öfversten frih. Herman Fleming, hvilken,
ehuru han under 1808 års krig endast ett par
månader fick deltaga i sitt fosterlands försvar, dock under
denna korta tid utmärkte sig så mycket, att han kan
räknas ibland detta fälttågs mera framstående personer.
Född i Finland d. 21 April 1763, inskrefs han
— enligt Collin — i krigstjenst vid tolf års ålder,
blef derefter kornett vid Lifdragonerna eller nuvarande
Lifgardet till häst; ingick såsom löjtnant i fransk
krigstjenst, men öfvergaf den snart och
transporterades till kapten vid Åbo läns infanteri, der han 1787
utnämndes till major och 1795 till öfverste-löjtnant.
o
Blef öfverstelöjtnant vid Abo läns reg:te 1796 samt
öfverste i arméen 1802.
Öfversten, frih. Fleming, ådagalade straxt vid
krigets början mycken köld och tapperhet. Den 24
Febr. 1808, då ryssarne visade sig vid Salmela by,
emottog han dem med oförskräckthet och orubbligt
mod, befalde Åbo läns jägare och en afdelning
Nylands dragoner att kasta dem tillbaka samt
uppmuntrade sina soldater att »slåss som svenskar», hvilket
de också gjorde.
Tre dagar derefter under ett nattligt anfall af
ryssarne mot svenskarne i Käkelä by, blefvo de förre
af Äbolänningarne med Fleming i spetsen
tillbaka-kastade med bajonetten.
Under en rekognoscering d. 16 April 1808 på
isen nedan Ypperi, der löjtnant Andersén fattat
poste med 2 kanoner, blef frih. Fleming träffad af en
granat, som afslet hans ena ben. Han
transporterades till Brahestad, der denne högt värderade officer
några dagar derefter afled af sin svåra blessur, till
stor saknad för hela hären. Han var då endast 45
år gammal.
Den tappre och rådige Heribert Conrad
Reutersköld hade redan vid 20 års ålder avancerat till
kapten vid Stackelbergska (sedan Jägerhornska)
regementet. Major 1796, transporterades han till Åbo
läns reg:te, der han utmärkte sig vid flera tillfällen.
Så vid fälttågets början på isen utanför Tammerfors,
då han med sin bataljon och 2:ne fältstycken tagit
en genväg och plötsligt omringades af några
fiendt-liga sqvadroner, understödda af 200 ströfvande
kosacker. Ehuru hans lilla bataljon var belastad med
åtskillig tross och derjemte hindrades i sin marsch af
den djupa snön, afvisade major R. dock den
fiendt-lige befälhafvarens uppmaning att, omringad såsom
han var af en öfverlägsen styrka kavalleri, gifva sig
med de orden: »Om Ni tilltror er att taga oss, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
