Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlingen, serumterapien. Denna behandlingsmetod
hvi-lar nämligen på den upptäckten, att blodvätskan (blodserum)
från djur, som skyddsyrapats mot en viss infektionssjukdom,
har förmåga att ej blott skydda andra mot samma sjukdom
utan t. o. m, att bota en redan inträdd sjukdom, om sådan
blodvätska i lagom mängd insprutas på den sjuke.
Det är öfver dessa skyddsympnings- och
blodserum-behandlingsmetoder, som vi i det följande skola lämna en
kort historisk öfversikt. Särskildt skola vi dröja vid
skydds-ympningen mot smittkoppor, enär denna utgör den historiska
grundvalen för alla den senare tidens försök. Denna
skyddsympning är också den enda, som hittills fört till ett
af nästan alla obestridt viktigt, praktiskt resultat. Ett
särskildt skäl att stanna inför denna skyddsympning ligger
däri, att denna ympningsmetod, en af den allmänna
hälsovårdens betydelsefullaste insatser i människosläktets historia,
nu upplefvat en jämt hundraårig tillvaro, i det att den
första på tillfredsställande vetenskapliga grunder fotade
vaccinationen mot koppor verkställdes 1796 den 14 maj.
Den man, till hvilken vi stå i tacksamhetsskuld för detta
storverk, är Edward Jenner, om hvars person vi därför ock i
korthet vilja erinra.
Såsom bekant finnas flera infektionssjukdomar, som i
regel ej hemsöka samma person mer än en gång, äfven om
tillfällena till förnyad smitta äro talrika och annars
gynnsamma. Sålunda får en person, som genomgått
smittkoppor, ej gärna ett nytt anfall af denna sjukdom, och när
detta någon gång är händelsen, antager sjukdomen dock
denna andra gång mestadels ett lindrigare förlopp än den
första gången. Man säger om sådana sjukdomar, att de
efterlämna oeraottaglighet, immunitet. Bland sådana
sjukdomar, som efterlämna immunitet, må nämnas mässling,
skarlakansfeber, fläcktyfus, gula febeVn, nervfeber
(tyfoid-feber), pest och kikhosta. (De tre sist namngifna
infektionerna efterlämna dock ett mindre pålitligt skydd än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
