Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lika stilla som det var i litteraturen var det
emellertid icke i sinnena. Det adertonde
århundradets aldrig fullkomligt kväfda frigörelsearbete
började snart på nytt låga upp. De vindar, hvilka
1830 ströko in öfver Norden med bud och
hälsningar från de stora kravallerna där ute, hade
väl mojnat af betydligt, innan de bröto mot
litteratörernas vindskupor i Stockholm eller hvisslade
in genom de unga lärdes studentkamrar i
»tory-nästet» Uppsala, och de orkade väl icke så
mycket. Men ett decennium senare begynner
man röra på sig. 1838 begår Geijer sitt
beryktade affall till förfäran för sina kolleger, hvilka
perplexa slå nattmössorna i borden, samma år,
när Crusenstolpe, den svenska publicismens
passionerade castilian, under pukor och trumpeter,
med högburet hufvud, beger sig till sin fästning,
sker den första uppseendeväckande
sammanstötningen mellan oppositionen och Karl Johans
välvilligt faderliga regemente. Ett par tre år senare
får den kyrkliga ortodoxien en knäck genom
försvenskningen af Strauss’ Leben Jesu, det däraf
föranledda åtalet och den följande polemiken.
Missnöjet med regeringen, hvilket förut mest närts
af riddarhusets aristokratiska frond, stiger ner
och blir allmänt.
Det börjar blåsa upp till oväder i parkerna,
bladen och gräset fläkta för ilarna, och
vattenytornas plan krusas oroligt. Så ropar stormen
på lyror att brusa genom, och upphettade
människor vilja än ytterligare få sin glöd att blossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
