Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgaskning och bestämdt att förflyktigas så fort som
andra dylika, det låg alldeles afgjordt — ingen
som blickat in i tidens historia kan tvifla därpå
— en oerhörd mängd ärlig vilja och manligt
uppsåt bakom de stora orden och de yfverborna
åthäfvorna, och det är ju icke endast Nybom,
som deklamerar på tribunerna, den
skandinavistiska poesien företrädes ju äfven af män
som Strandberg och Malmström och
Sturzen-Becker.
Men i hvilket stort och svart kärr utmynnade
icke denna en gång så ljust och hoppfullt började
skandinavistiska rörelse! Af studenterna predikad
i tal och omsatt i verser, af regeringen biträdd
med försäkringar, förbindelser, löften, hann den
icke träda in på verklighetens skådebana, innan
den drabbades af det stora fiaskot och som en
dålig histrion kom af sig vid ingången. Det
frihetspatos och den ljusa tro på lifvet, som utgjorde
det som bar upp denne Talis Qvalis, denne Orvar
Odd, hela denna generation, fick den första svåra
knäcken, när skandinavismen ledde till så litet af
hvad man väntat. När Orvar Odd närmade sig de
femtio åren företog han en gång en uppgörelse
med sig själf. Illusionerna hade ramlat, den ena
efter den andra, och af de unga årens drömmar
var det knappt någon, som slagit in. Men med
handen på hjärtat kunde han säga till sig själf,
att han åtminstone ingenting förrådt och aldrig,
hur skiftena än hade varit och hvilken vakt
han än hade fått, svikit vid fanan. Och på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
