Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongsemnerne, det blef för många den stora
stjärnan som gick upp i öster för att brinna och
leda. De mörka dunsterna, de dunkla skyarna,
detta var nu förgånget, och man hade sett ett
stort bloss tändas. Kongsemnerne är skådespelet
om kärleken till uppgiften och rädslan att våga
fatta tag i den, lidelsen för kallet och rysningen
inför detsamma, ett ämne, som ju redan
förekommit i Ibsens tidigare verk, Catilina,
Härmännen och Fru Inger till Östråt, men som först
här nått fulländning. För den unge man, som
läste det, blef det till en maning till
själfransa-kan, innan han tog sitt parti och gick sin bana.
»Under läsningen af denna bok» skref en
teaterrecensent på 80-talet, »kände
tjuguåring-arna ungdomens kraftigaste kärlek till det
kommande lifvets arbete genomströmma sig, och för
mången har Håkon med sin ’lifsgärning’, sin
allvarliga uppgift och sin starka tro på sig själf
varit det diktens ideal, i hvilket de sett alla sina
ungdomliga drömmar och fantasier
förkroppsligade. Hvem minns ej Skules samtal med
Jat-geir skald, och hvem har ej hört de replikerna
klinga som uvertyren till allt hvad lifvet äger,
som är värdt att sträfva efter, vinna och behålla?
En hel generation i Skandinavien har sugit
näring och tagit impulser ur denna dikt, kanske
mer än ur någon annan. Ty denna dikt
skildrade i stor stil den nya tidens ideal af en
man». Var Håkon idealet, mot hvilket man
borde sträfva, så sågo nog många i Skule, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
