Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sier, lifsomöjliga, sofvande, efterblifna. Det
började så vackert och så försiktigt, och ingen
kunde ana hvad som komma skulle. År 1865
börjar C. R. Nyblom att i Uppsala utge Svensk
litteraturtidskrift, och den fördomsfria och öppna
prägel, som låg öfver denna revy lät ingen
misstänka något. Med intresse och sympati
betraktas de nya fenomenen, som dyka upp vid
horisonten, och på ett ställe i första årgången
förklarar utgifvaren, att tidskriftens mål är
»arbetandet på en sund konstnärlig realism i strid
emot den falska idealismens tomhet och flärd,
ett återgående till sanning och natur ifrån den
uppskrufvade och känslosamma öfver jordiskhet,
som hos mängden länge gällt såsom idealet för
all konst, höjden af all poesi» och ett
bekämpande af den svenska »nationella smakens Moloch,
den nationella frasguden». Och den unge
begåf-vade och varmhjärtade, men alltför veke Daniel
Klockhoff konstaterar i en uppsats om Betydelsen
af en litteraturtidskrift för Sverige huru jämsides
och hand i hand med den materiella
utvecklingen också intresset för den andliga odlingen
stigit, på samma gång som esteticismen tagit af.
I stället för den gamla credo-quia-absurdum-tron,
säger han, ha vi nu inom religionen en filosofisk
rationalism och ett sträfvande efter godt förstånd
med förnuftet. Med hvilken fart se vi icke nu
en massa nya eller pånyttfödda vetenskaper
skjuta upp och blomstra, och hvem kan vara
fåvitsk nog att med grämelse se det andliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
