Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvilkas uppläsande hvarken tiden eller
krafterna tycktes vilja räcka till––––––-.»
Som akademiker och sedan han med tjänliga
medel arbetat sig fram till sekrete’raresysslan
finner C. D. af Wirsén nya utvägar att förfölja
det han som borgare hatar. Det blir dels i fråga
om utdelandet af de författarstipendier, hvilkas
distribution akademien har om hand, dels i fråga
om invalen.
Riksdagen 1862—63 beslöt, som bekant, att
»ett anslag, stort 6,000 kronor, skulle enligt Kongl.
Maj:ts disposition uppå Svenska Akademiens
förslag användas vare sig till tillfälliga honorarier
åt vittra författare af utmärkt förtjänst och som
af dylikt understöd kunna vara i behof, eller ock
samt företrädesvis till understöd åt yngre,
obemedlade personer som visat framstående anlag
för litterär verksamhet».
I uttrycklig motsats till motionärens ordande
om »pensioner» angaf, som man ser, riksdagen
understöden såsom »tillfälliga honorarier», men
icke desto mindre har akademien haft panna att
förklara såsom sin mening att med det
ifrågavarande uttrycket i riksdagsbeslutet »sannolikt
endast åsyftades, att anslaget skulle hvarje år
förnyas»! (Gustaf Ljunggren, Svenska Akademiens
historia II s. 241). Man är, som man ser, ogenerad!
Och i decennier har man följt denna något djärfva
mening! I decennier har akademien utanordnat
pensioner, åt egna ledamöter! På ett lika
samvets-ömt sätt har akademien äfven i andra afseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
