Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårbrytningen, kvällsskymningen och gråvädersstämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstående författare skall jag söka belysa
frågan.
I ett litet af vacker och fin känsla
genoman-dadt kåseri med titeln Två generationer skrifver
den unga tjugutvååriga Oscar Levertin: »Den
nya generationen var redan i födelsen skeptisk.
Fäderna, hvilka på ålderdomen blifvit mer och
mer konservativa, hade i sin ungdomstid
förbrukat all dess entusiasm, och deras exempel dref
sönerna att dubbelt så girigt leta fram alltings
skuggsidor, att dubbelt så nervöst sönderplocka
allt, så mycket mer som de just kommo lagom
till att njuta frukterna af den moderna kritikens
arbete — särskildt på det religiösa området. Och
de blefvo en släkt af oroliga tviflare, af
misstrogna grubblare, hvilka så vant sig vid att
ängsligt dissekera allt, att det till sist blifvit dem svårt
att hänföras af något. Och det var det värsta,
att då de verkligen fingo syn på idéer, hvilka
stämde öfverens med tiden, på åsikter, hvilka
deras förstånd måste gilla, så många funnos,
hvilka icke voro starka och modiga nog att helt
omfatta konsekvenserna af sitt eget tvifvel, utan
antingen stannade i halfheter eller upplöste allt i
pessimism och, universalskepsis, för att icke tala om
alla, som blefvo öfverlöpare till det gamla lägret.
Och orsaken härtill? Jo, nervösa, som de
äro, vår tids unga män, tvifla de till och med
på sitt eget tvifvel, och rädda för att taga steget
ut, våga de icke bränna sina skepp, men tycka
om att hafva en återvändsgränd öppen äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
