Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårbrytningen, kvällsskymningen och gråvädersstämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek oeh respekt, därför att man kände
skälfva genom dem alla en lifsuppfattning, som
var dyrbar för en själf, en känsla, som äfven
inom ens eget jag anslog en intim och darrande
sträng.
Men gladast tecknade sig dock detta
kamratskap, när man en kväll slog sig samman till ett
symposion och mellan dussinet och tjoget till
antalet samlades i någon af restauranterna. Det
var redan i trapporna ett jubel öfver att råkas,
och vinterkylan, som låg skarp öfver gatorna,
ökade behaget af att träda in i en festligt smyckad
matsal med ljus i kandelabrar, blommor framför
kuverten och vin, hvars purpur och guld glödde
i karafferna. När så bourgognen löst tungbanden,
kastade man sig hufvudstupa in på den sista
litterära eller konstnärliga tilldragelsen. Och man
njöt af att få tala om konst ibland idel invigda,
njöt med denna människans outrotliga lust att
bilda skrå, af att få diskutera alla dessa
handt-verkets hemligheter, som borgarna icke förstode
och kritikerna icke kunde läsa sig till ur
Broek-haus, att fritt få entusiasmera sig öfver en gul fläck
mot en röd fond, öfver en ovanlig versrad eller
ett “adjektiv, som koncentrerade en stämning. Och
man hade sin egen slang, mesopotamisk för de
profana, men full utaf glada minnen och
anspelningar för de invigda, med ordsammanställningar,
toklustiga som maskeradupptåg. En grammatiker
kunde fått slag, om han hört dem, och dock föllo
de så pikanta på artisternas läppar, pikanta som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
