Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt rike? Hvad var det längre bevändt med
poem och historier, om de icke gjordes till
klin-gor och spjutspetsar, skarpa och goda för
drabbningen? Det litterära verket skulle vara en
bataljplats, en talarstol, en ledare i ett dagblad.
Föraktet för alla litteraturens gamla
konventioner och schabloner dref en att älska det
betecknande och brutala ordet, ordet som ännu doftade
från den gata, där det upptagits, de onötta och
nya fraserna, varma friska och ungdomliga, som
folkets egna barn, ogenerade och respektlösa som
de. Men allt för snart gick föraktet för litterär
konvention öfver till förakt för litteraturen själf
och missaktning för det litterära arbetet.
Problemen skulle sättas under debatt, hade ju Georg
Brändes sagt, men så förifrade man sig, gjorde
tendensen till groft fattad lösen och började
slutligen glömma bort, att allt detta dryftande af
spörsmål, reformifver, lust att dra strå till det
allmännas stora stack dock icke i och för sig kunde
göra en bok till ett konstverk. »Det arbete, som
icke i sig innebär en sträfvan, en
nyttighetsaf-sikt, blir ett onyttighetsverk, en död produkt»,
deklarerade en författarinna under perioden, och
hon uttryckte meningen hos många.
Det var en tid af utilism! »Diktaren i vår
tid skall vara en arbetare i kulturens tjänst»,
skref en kritiker, och äfven verkliga poetnaturer,
hvilkas enda uppgift borde varit att dikta och
skildra människoöden, rycktes med af denna
sträfvan efter att göra »nytta», och denna ljusa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
