Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis på hur naiv och bedröflig smaken i
litterära frågor är, att dessa problemmänniskor äro
de enda i den samtida svenska litteraturen, som
funnit nåd inför den stora allmänheten och
kritiken. Att behandla ’sociala problem’ — och
andra ’problem’ — har blifvit högsta fashion, i
litteraturen och konversationen — om man
nämligen bortser från de allra mest mastodontiskt
konservativa, hvilka väl alldeles kunna lämnas
ur räkningen, då de icke längre spela någon
som helst roll. Det är problemlitteraturen, den
stillösa, jargonartade, urvattnade, dödt
hopkon-struerade problemlitteraturen, med smak af
salong och tevatten, som nu dominerar. Diktarna
måste vara moralister, om det skall vara något
bevändt med dem, få icke vara något annat, det
är det enda som duger. Det är ett enda
oändligt moraliserande, i böckerna och pressen, ett
hopande af Per- och Pål-resonnemang och
tant-messiga moralkakor. Att skrifva en bok från
rent psykologiskt-konstnärlig ståndpunkt har ännu
icke gällande kurs här hemma. Man får icke se
på lifvet och människorna med psykologens och
konstnärens ögon. Men förr än denna dogm
spränges, få vi ingen verklig ny vitterhet i
Sverige.»
Och i sina våren 1887 i Göteborg,
Helsingfors och annorstädes hållna föreläsningar öfver
Emile Zola yttrade Gustaf af Geijerstam
varnande och förnuftiga ord om det tendensiösa i
den samtida svenska litteraturen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
