Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nimmelsen af att bevittna tragedier, som närmast
berörde hvarken honom själf eller författarinnan.
Med Anne Charlotte Leffler träder den
svenska borgarhustrun in i litteraturen — med allt
hvad hon kan äga af allt för stor kyla i sinnet
och allt för stort lugn i själen, men också med
hennes hela orubbade och starka intelligens, vakna
iakttagelse och vida och ogrumlade blick. Hon
har väl drömt och känt besvikelse hon som
andra, men så småningom till visshet intalat sig
att lyckan, det är ett talesätt, och att kärleken,
det är en illusion. Det ligger en utomordentlig
klarhet och hög luft öfver de bästa af hennes
nästan ständigt genomreflekterade skildringar och
kapitel, men det är icke höstens med dess
svår-modigt entoniga sång om det förgångna, det är
vinterdagens gnistrande och kalla ljus, det är
januaris starka och lysande luft, i hvilket sinnet
bibehåller sig och i hvilken all verklig lust till
tårar fryser bort. Själf förklarade hon en gång,
att »människorna äro mina problem, och jag har
löst alla jag träffat», och drömmen och de
oändliga melodierna saknas fullständigt i hennes verk.
När senare också hon skulle lockas af sfinxers
ansikten och gåtor och, anande något okändt
skymta bakom verklighetens marker, kände lust
att fördjupa skildringen och ikläda den
symbolismens slipade och strålsamlande form, hann
detta aldrig blifva till mer än experiment och
trefvande, och trots att hon vid denna tid själf
nådde den fullhet i .lifvet, som icke förut varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
