Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom eljest resa sig mellan människorna här i
världen. Hur mången ung man, hvars enda
rikedom bestått i den på känslor, har ej i dansens
hvirfvel tryckt till sitt klappande hjärta en skön
flicka, hvars gyllne skatter eljest skilt henne lika
långt ifrån honom som solen är skild från jorden!
På sådant sätt hafva Strauss och Gung’1
mäktigare än någon af sagans trollkarlar, midt i all
vår nyktra tids prosa lagt rikedom i fattigdomens
armar och med de trollspön, som kallas
taktpinnar, petat omkull bördens och rangskillnadernas
skyhöga Jerichomurar».
Anne Charlotte Leffler har en något olika
uppfattning. I hennes skildring möter en kvinna,
sofn af den nya tiden erhållit kritiken i
fadder-gåfva och som fått nutidsmänniskans skarpa
synglas för ögat. Hon har nog intelligens för att se
och nog hjärta för att uppröras och inför den
öppna och frimodiga blicken ur hennes pupiller
försvinner balaftonens smekande och förskönande
lampskimmer för dagens klara och omutliga ljus.
Riddersmännen bli till syndare och grånade
narrar, de kvinliga oskulderna koketter som bjuda
ut sig, den djupa, dunkelt glödande färgen på
deras kindben, hyns bländande glans, förvandlas
till puder och cold-cream, och den graciösa och
vackra dansen tar form af ålderstigna fauners
och skrumpna nymfers groteskt löjliga och redan
trötta bocksprång.
Det låg mycken förmåga af karaktäristik,
mycken energisk konst i personskildringen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
