Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhet, än fly på grund af andras varningsrop. Den
som vill gå med mig på dessa upptäcktsfärder, som icke
fruktar att blöta fotterna i moras, rifva kläderna i snår,
tappa spåret här och där, ja, äfven råka på ödemarker,
som intet erbjuda för ögat eller sinnet, den tror jag mig
kunna lofva att få se en och annan ny utsikt, att smaka
på en eller annan frukt, lukta på några blommor, som han
aldrig skall finna på den stora, bekväma landsvägen, där
han kan åka i fvrspann. Jag kan också köra i fyrspann
på landsvägen, om jag vill, och jag är säker om att icke
stjälpa och icke heller blifva bland de allra sista i
kappkörningen. Men jag har icke smak därför. Mycket hällre
vill jag sträfva fram under middagshettan mellan snår och
törnen, där jag ofta känner krafterna svika mig och mången
gång står oviss om vägen samt komma fram uttröttad i
sena kvällen utan att hälsas välkommen af någon — om
jag bara vet att den väg jag gått skola andra gå efter
mig och hvar och en, som går den, skall där göra nya
upptäckter. Och sedan skola andra sökare spana upp nya
vägar, och så skola människorna så småningom bli
förtroligt bekanta med hela det landskap i hvilket de måste
framlefva sitt lif — och det man förtroligt känner, det
älskar man vanligen — och att förstå och älska sin
om-gifning, det är lifvets jämvikt och lycka.
Måhända finns det i detta lilla manifest en litet
för öfverströmmande värme och en smula för många
ord, men hvem kan vara blind för det inspirerade,
ungdomligt djärfva och ungdomligt vackra i dessa
planer att kartlägga hela den värld, hvilken är
mannens och kvinnans! Nu vid sina fyrtio år
hade författarinnan. ändtligen nått den punkt i
lif vet, »detta förunderligt rika, skiftande lif», som
hon själf skref, där man känner sig intet mer ha
att önska och där solfloden strömmar bred ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
