Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blir det igen så juletyst.
Det väntas i kyrkglugg och prästgårdspark
på vikande vinter, på vår med mask
längs rykande fåror i solig mark.
Och ehuru det nya och moderna hos poeten
också märktes i den icke obetydliga mängd
tillfällighetsvers och s. k. fosterländska dikter, som
ingingo i hans första volymer — flärdfria, enkelt
hjärtliga och ärliga som de voro, utan den
traditionella poetiska apparaten och utan de
sedvanliga stora åthäfvorna — var det nog
framför allt dessa bredt hållna situationsmålningar
och landskap, som så hastigt gjorde A. U. Bååth
kär för dem hvilka voro unga vid tiden omkring
1880, för dem som då hunnit tröttna på julbords
-poeter och guldsnittspoesi. I själfva hans meters
kärfhet, hans satsbyggnads nästan »isländska»
stelhet, hela hans vers’ ogenerade hvardagsdräkt
låg också någonting som tilltalade dem som
signaturdiktens ceremoniella och petiga sirlighet
.och miniatyr-almanackernas vattenklara och
vattentunna poesi ingifvit afsmak och leda vid allt,
som var skrifvet på olika långa rader. Han som
så mästerligt tolkat Nials saga förmådde öfver
sina omusikaliska och som på trots vårdslöst
tillyxade strofer lägga ett drag af gamla isländska
sagors kärfhet och stundom också af deras
storhet och tragik. Med hvilket förträffligt anslag
börjar t. ex. icke dikten En ung konstnärs död:
Genom den fällda, blå gardinen
lyser tvinande vinterdager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
