Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltför uppriktig kamratkritik — lika litet som
rivaler i kärleksförhållanden. Men han är dock
ingen humbug, och det är ett fint drag af
författaren, att han ej fallit för den nära till hands
liggande frestelsen att göra honom till en sådan.
Vi känna medömkan med honom, vi förakta
honom icke, vår indignation vänder sig i stället
mot de förhållanden, som pressa ned mannen och
fördärfva honom — det akademiska eländet, den
bornerade uppfattning, som af konstnärerna här
hemma gör byråkrater, uppstyltade herrar med
klingande fraser i munnen och trekantiga hattar
på hufvudet. Svante Ulf har mycken släktskap
med en Helge Rosenborg; liksom denne är han
en svag natur, oförmögen att i längden bevara
en stark känsla, en djup passion, som varar för
lifvet. Och det är egendomligt och gripande att
se, hur denne konstnär, som i så mycket tillhör
en äldre generation än Figges, en slätare,
skyggare, å andra sidan sammanhänger med en yngre
än den, med Per Hallströms bröstsjuka,
själfbe-speglande och sönderfrätta artister. Det verkar
som om 80-talets konstnärssläkte hade ett
tjockare, friskare, mer grubbelfritt och sydländskt
blod än konstnärer någonsin förr eller senare haft
här uppe.
Hvad skall man mera säga om dessa
noveller, aimat än att de äro förtjusande? Rent
konstnärligt sedt äro väl icke alla deras sidor
felfria — att t. ex. presentera en ung dam kort
och godt så, att det var »en helt ung flicka med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
