Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina skulder, sin olycka att ej hafva tagit någon
akademisk examen, sina små tillgångar, sin dåliga mage. sitt
tvifvel om Kristi gudom och sin kallelse som skald.
Samma år utsände Geijerstam under titeln
Ur samtiden en del litterära essayer, hvilka, i
likhet med hans senare utkomna samling Nya
brytningar (1894), utmärka sig genom den personliga
känsla och gripenhet, hvarmed diktverken
omtalas, och sin friska och hurtiga stilisering, men
hans nästa, verkligt stora triumf, det arbete som
gaf klara papper på att här fanns en eminent
talang, var novellboken Fattigt folk (1884).
Här visar sig författaren först tydligt hafva
nått den konstnärens dubbla mognad, som ligger
i att veta hvad man vill och att kunna hvad
man vill. Här finnes ej längre detta obestämda
och sväfvande, detta af tidningsjargon, som trots
allt det goda och äkta präglade icke få sidor i
de första böckerna; en konstnärs allvar ger hög
klang åt orden och tvingar oss att lyssna som vi
lyssna till de verkliga berättarnas stämma. Att
vara medveten om sin begränsning, se där rätta
kännemärket på den mogne konstnären, och
intet särtecknar mer debutanterna och
medelmåttorna än deras hållningslöshet och brist på
attityd, deras vacklande mellan motivens alfa och
omega. Mycket hos Geijerstam gör honom till
allmogens borne epiker. Först och främst hans
eget breda och oslipade lynne, som låter honom
bäst förstå eller mest sympatisera med primitiva
• känslor, enkla grundstämningar och osamman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
