Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julfest i ett barnhem och sitter och hör på
psalmsången. Hur kan ni vilja inbilla oss något sådant?
Och hvarför talade han icke själf, då han hörde
de ’mätta’ herrarna angripa, hvad han ansåg
heligt? Det gör ett så underligt intryck, att han
sedan blir så upprörd öfver Hedvigs naivitet i en
¿alldeles liknande situation. Han går ju själf
alltid undan, så fort det kan bli fråga om en
sammandrabbning . . . Emellertid, trots en eller annan
invändning — hela er nya nya bok är mycket
väl skrifven, man har hela tiden under läsningen
den angenäma känslan, att det är en konstnär,
icke en vanlig följetonist, man gifvit sig i
händerna på.––––––»
»Radikalen», om hvilken fru Leffler talar och
som hon, den nyktra, harmoniska och viljefasta
stora författarinnan, icke rätt kan förstå sig på,
det är den i Levertins noveller från 80-talet —
liksom senare till exempel i den utsökta lilla
novellen Kalonymos i Bococonoveller — ofta skildrade
drömmaren med skyggheten, det brinnande hjärtat
och tungsinnet, mannen med poetens eget röda
och längtande blod i ådrorna och som därför hur
ofullkomligt utmejslad han i berättelsen än kan
vara likväl req^ personligt intresserar och griper
oss. Det är den romantiskt heta naturen, som
med glöden i ett sinnesrus famnar tidens nya
idéer, det är det stora flammande hjärtat, som
genast vill råda bot på allt armod och all olycka
och som därför också så grymt och obarmhertigt
skall känna världens besvikelse, det är den lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
