Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Imhoff är ideologen med den nästan
sensuella glöden, den evigt hemlöse med det af
de gamla tidernas heta eld brinnande blodet, med
hjärta, som vill älska allt och med armar, som
vilja famna allt. Därför måste också hans lif
blifva en enda ofruktbar själfförbränning, ty allt
som för de andra, dagsstridernas klarsynta och
ihärdiga hufvuden, var litet harm och litet
axelryckning, något som kunde skrattas bort och
glömmas, för honom fanatikern med fanatikerns
oresonliga hänförelse och svarta humör och med
fanatikerns lidelse och lyriska resonans, blir det
aldrig lyktande grubbel och smärta och syra, som
fräter längst in i själen. Så blir hans öde att
förblöda och så drar honom allt närmare till sig
huset af dödens flod, den långsamt rinnande,
is-klara Acheron:
Som diktverk är Lifvets fiender långt ifrån
någon stark bok och lämnar ett godt exempel
på hur en novell kan vara allt igenom fint,
artistiskt, själfullt skrifven och ändå sakna all fömåga
att bringa oss människor riktigt nära, att sända
emot oss lifvets starka pust. Som helhet är
romanen om hur Otto Imhoff förliser ute i
rådimman svag, och alla dess ofta sällsynta vackra
och tindrande detaljer och stämningsmålerier äga
knappt mera eller starkare organiskt sammanhang
än de olika pärlorna i ett pärlsnöre. Stilen är
fortfarande mycket för vek och böljande och
saknar i betänklig grad förmåga att ge skarpa linjer
och fasta konturer. Men det står en vemodigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
