Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalden, hvilken öfver hufvud knappast
intresserar sig synnerligen för lif och människor,
annorlunda än reflekterade i konsten. »Han har», skref
en framstående kritiker redan under 80-talet, »han
har en förmåga att måla med ord, hvilken
sär-skildt i vår litteratur, där dylikt hör till
sällsyntheterna, är något att taga vara på. Och det
hån, med hvilket man sökt att bemöta denna
hans sträfvan, är så mycket mer oberättigadt,
som bevisföringen ofta varit något betänklig.
Man sammanför några ovanliga ordställningar
eller satsbyggnader, hvilka man ogeneradt tar
ifrån olika sidor. Dessa satser ställer man
bredvid hvarandra, och då de äro totalt ryckta ur
sitt sammanhang, göra de naturligtvis
tillsammans en effekt, som icke kan återfinnas i boken.
Men allmänheten läser icke boken, och så får
kritiken rätt. Och det vet kritiken. Det är
emellertid ett dåligt sätt, fast det är gammalt, och det
borde man komma öfverens om.»
Det är ännu en sak man ville påpeka
rörande Levertin. Hvad som kanske i främsta
rummet gör Levertins diktning, oafsedt om den
utgöres af verser, essayer eller noveller, kär för
många — som ju naturligtvis icke därför behöfva
underskrifva hvarje mening han uttalat eller
förneka att till exempel poeten nog mången
gång-skenat i väg med kritikern — det är den känsla
den ständigt ger en af att man här står på fast
mark, att man här befinner sig inför en
författare, hvilken ehuru utan minsta anstrykning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
