Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till bebodda platser och människoboningar, har
han fått sitt öga förtroget med den ändlösa
hedens perspektiv och de stora viddernas linier,
och med årens visdom och vinterskymningen
har också kommit det slags lugn, som är
förblödningens och den förgråtna blickens. Den
vackra röda kaskaden, som i Legender och visor
spi ang i höjden med ett dödssårs heta och
bubblande stråle, frusar ej längre lika sjudande och
trotsigt, och den tanke, som där irrade mellan
död och lif, mellan njutning och törntagg, som
den vilsna insekten mellan väggarna i ett rum,
som en feberfantasi mellan sjuksängens
baldakiner, den har nu stirrat sig till lugn inför det
obevekliga och till köld inför det nödvändiga.
En lugn förtviflan, en undergifvenhet med
hjärtat npp under armhålan! Dystert mumlar
versen om Nifelhems mjältsjuka männer och
kvinnor, och faller tungt och doft som regntidens
mulna vattendroppar, som den mörka timmens
svåra tankar, om drömmare och grubblare, hvilka
tröttnat på att låta sina tankar i ångest flaxa
som skrämda fåglar mellan burens galler. En
stormig solnedgångs mörka och slitna färger
märka oförglömligt de sällsamt kärfva och
hoppressade raderna i Dylcaren, och hur hör man ej
bruset af slocknandets tunga vingar, hur hvilar
ej något af den stora förintelsens ödslighet, något
af den stora nattens grandiosa melankoli, öfver
strofernaM Vandraren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
