Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIG DAGBOK. 149
ningen, de vända bort hågen från att göra det goda. Den som
tror, att hor och äktenskapsbrott äro tillåtliga, han vänder sin
håg bort från den kyska, äktenskapliga kärleken, och sålunda, från
kyskheten, ja, från trons renhet, ty trons renhet går stick i stäf
mot hor och äktenskapsbrott.–––-— —
Detta är sannt, att hvar och en som stadfäster hos sig den
öde och tomma tron ur sin lära och sitt lif, han kan icke om-
skapas,1 alltså icke frälsas. Ty i det han, här i verlden, har tänkt:
»Jag är rättfärdiggjord genom tron; intet ondt, intet fördömligt
finnes för mig, ty det tillräknas mig ej; och intet godt frälsar
mig», (så) utkastar han ur sitt tänkande hvarje tanke på2 det
onda och det goda i sitt lefverne, och om han än märker det,
bekymrar det honom ej ; han menar, det angår ej hans frälsning.
Sådana andar finnas. De kunna ej frälsas. På samma vis tänka
de efter döden.
Efter domen församlades de, som bland andra varit försking-
rade, rundt omkring. Och när de församlats, kom en listig
tanke i deras sinne att förleda de uppriktige, och intala dem,3
att tron allena frälsar. På grund häraf beklagade sig dessa
öfver dem hos Herren, och då såg jag dem vika tillbaka mer
och mer, ända till dess att de kommo till gränserna för den
kristna verlden. Bakom dessa voro ödemarker, och jag såg en
stor del af dem dit vräkta. Och sedan fick jag se, hurudan
denna ödemark var. Den utgjordes af hyddor och förfallna
boningar, hvari förut enstöringar haft sitt tillhåll med någon
sköka. Och rundt omkring — stenig mark och sammanvräkta
klippmassor, mellan hvilka någon slags stig gick. Den ene
vågar ej komma den andre nära. Alla äro de i ängslan för sig
sjelfva, af fruktan att någon skall göra dem något ondt. De
äro ej säkra, ens, när de stå i dörren, utan vända in igen. Hvar
dag gifves dem ett stycke bröd och litet vatten. Somliga skicka
dem något ätbart. Men jag såg icke en buske, ännu mindre
ett träd, utan (bara) sandgropar4 och klipp-block.
Många af dem sade sig vilja undervisas och, på så vis, kasta
ifrån sig denna tro, men förgäfves. Den stack fast. Den kunde
ej rotas ut, emedan den varit deras lifs grundsats. Och — hvad
1 åter-gestaltas (»reformari»), 2 granskning af. 3 bibringa dem den uppfatt-
ningen. 4 Jemför härmed: Rudyard Kipling: »The city of dreadful night».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
