Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 EMANUEL SWEDENBORG.
niskan från hjessan till hälen. Likaledes händer det, att, när
en ande förflyttas tvärs igenom skilda församlingar — något
som jag också har bevittnat — han slutligen blir oigenkänlig.
Således ser man, att han är alldeles sådan som hans kärlek är.
Äfvenså yppades, att den kunskaps-tro, som är förbunden med
en kroppslig kärlek, — hvilken kärlek också är af skilda slag,
— VANSTÄLLER menniskan, allt efter kärlekens art: Följakt-
ligen: för att det skall finnas en tro, måste den vara förenad
med en andlig kärlek.
Man har iakttagit, hurudan herrsklystnadens njutning är.
Man har märkt, att den sötma, som ligger deri, är obeskriflig.
På grund häraf tror menniskan, att denna njutning är himmelen
sjelf och dess glädje, ehuru den, tvärtom, är helvetet. Ty äfven
nöjet förvandlas till en slik hemskhet. Sammalunda förhåller
det sig med kärleken till att göra ondt, med kärleken till hat,
till hämnd, till stöld, vidare med kärleken till hor och äkten-
skaps-brott och med deras njutningar. Menniskan vet ej, att,
när dessa njutningar vika tillbaka medelst om-gestaltningen 1 från
Herren, då först infinna sig himmelens njutningar, hvilka oänd-
ligt öfverträffa de andra. Hon vet ej heller, att då blifva dessa
lasters njutningar njutnings-lösa och bittert stingande. Ty förr
vet hon ej, att de äro sådana.
Jag såg många, som lefvat i detta och i föregående århund-
raden, hvaraf somliga varit här-öfverstar af högre och lägre rang,
och somliga beklädt borgerliga embeten. Dessa hade, på grund
af ett gynnsamt öde, fattat ett sådant behag i att herrska, att
de traktade efter herraväldet öfver allt. Den njutning, de deraf
erforo, var för dem som himmelen. Och dock voro de mer än
andra begåfvade med godt hufvud och natur-ligt ljus i borger-
liga ting. Efter sitt frånfälle talade dessa först om Gud, men,
efter en kort tid, icke blott förnekade de Gud, utan till och
med, hyllade naturen. Slutligen gjordes de till slöa fånar, sit-
tande i mörkret, och förde (sålunda)2 ett jemmerligt lif.
Hvarje menniska förbindes efter döden med flera ande-sällskap,
lika många som hennes böjelser varit men, efter ödeläggelsen,3
1 per reformationem. 2 parenthesen tillägg af öfv. 3 förödelsen; förödelsens
styggelse; styggelsen (>Mr Hyde>), som (genom sin uppenbarelse) föröder, lägger
(det menskliga högmodet) öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
