KONUNGENS SORG. Ordet „sorg" lät konungen förbjuda vid hovet, „olycka", „kärlek" och „lycka" som alla gjorde ondt, men „hon" och „hennes" funnos ännu kvar. Hans drottning smekte honom som ett barn, i skymningsstunderna låg han vid hennes bröst med ögonen vida av smärta. Han lyssnade med ångest till alla steg som närmade sig dörren, och motvilja spred sig över hans ansikte.