Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Gustaf III:s planer på allians med Danmark första halfåret 1788 - Beskickningens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskickningens utförande. 37
och fast Duvall använde alla de argument, som blifvit honom
föreskrifna i instruktionen, lyckades han icke erhålla något
gynsammare utlåtande vare sig nu eller vid flere andra till-
fällen, då han råkade prinsarne före deras afresa till Trondhjem 1).
Detta skedde icke så sällan, enär både Duvall och Borgen-
stjerna under de få dagar, som prinsarne stannade i Kristiania,
en gång för alla voro inbjudna att supera vid kronprinsens
bord. Under denna samvaro fäste sig Duvall allt mer vid
kronprinsen och kan icke nog berömma hans rättvisa, hans
flärdlöshet, som gjorde honom tillgänglig för alla utan afse-
ende på stånd och vilkor, samt hans själfbehärskning, som
gjorde honom likgiltig för egen bekvämlighet och kom honom
att dämpa sin naturliga häftighet. Det ser nästan ut, som om
den gamle hofmannen, då han i sina privata reseanteckningar
nedskref denna karaktäristik, hade tänkt på sin egen konung,
som i så mycket var Fredrik VI:s motsats.
Den 20-årige prins Fredrik hade inga egenskaper, som
voro ägnade att imponera på en sådan natur som Gustaf III.
En medelmåttigt begåfvad, allvarlig och sedesträng natur, lof-
vade han att en gång komma att tillhöra samma klass af re-
genfer, som Fredrik Wilhelm I af Preussen eller Karl XI.
Att han i hoflifvet skulle göra en tämligen slät figur, var där-
emot helt naturligt, blyg och tafatt som han var. Rehausen,
som gärna gjorde sig kvick på danska hofvets bekostnad, skrif-
ver en gång rent af till Gustaf III: »Jamais Votre Majesté ne
fera quelque chose du Prince Royal: je le crois moins rai-
sonable que son père»; och D’Albedyhll, som äljes knappast
brukar förefalla ytlig i sina omdömen, har om kronprinsen
fällt det yttrandet, »att det finns ögonblick, då en främmande
åskådare, som såge honom tillsammans med sin far, knappt
skulle kunna utleta, hvem som vore den vansinnige». I början
af sin bekantskap med honom säger sig D’Albedyhll frukta,
att hans envishet och egenkärlek skulle komma honom att för-
1) Duvall till Gust. III, 4 juli (G. S. 25 qv.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
