Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Danska krigets annalkande - Danmarks krigsdeklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Danska krigets annalkande.
Sä hade nu beskickningen i Köpenhamn blifvit varskodd.
En vecka senare, den 6 augusti, lämnades äfven till svenska
regeringen i Stockholm den underrättelsen, att Ryssland rekla-
merat Danmarks hjälp. Reventlow tillade därvid, att denna
hjälp ej kunde nekas, så framt man icke tydligt bevisade, att
Ryssland börjat kriget. Vidare anhöll han, att Gustaf III själf
snart måtte lugna hans hof genom en skrifvelse i fredlig anda.
Danmarks mening var sålunda att icke företaga något fiendtligt
steg, innan svenske konungens svar ankommit, innehållande
antingen en uttrycklig önskan, att Danmark ville uppträda soni
medlare mellan de stridande makterna eller ett formligt krigs-
manifest mot Ryssland. Men om detta svar dröjde »öfver en
viss tid», skref D’Albedyhll till konungen den 3 augusti, så
hade man i hemlighet lofvat Krüdener att utan förnyad väntan
bevilja Rysslands fordran. Det förefaller, som om väntetiden
varit bestämd till 14 dagar. 1)
Denna tid begagnade D’Albedyhll till försök att för Bern-
storff klargöra den politiska ställningen i Norden så, som man
från svenskt håll uppfattade den. Den svenske ministern, som
så väl kände till Bernstorffs fredsvänlighet, kunde ännu icke
förmå sig till att uppfatta hans varningar för ett danskt infall
i Sverge såsom annat än »försök att å ena sidan i utvärtes
måtto förnöja Ryssland och å den andra moderera konungens
mod.» D’Albedyhll var därför öfvertygad, att Bernstorff, såsom
också värkligen var fallet, gärna skulle begagna hvarje tillfälle att
på ett någorlunda hederligt sätt slippa ifrån förpliktelsen att an-
falla Sverge. Enklaste medlet att åstadkomma detta var då utan
tvifvel, om man kunde lyckas öfvertyga honom om, att casus
fæderis ej existerade, d. v. s. att Sverge ej angripit Ryssland.
Så föga invigd i Gustaf III:s politik som den svenska beskick-
ningen i Köpenhamn faktiskt var dels på grund af konungens
tystlåtenhet, dels på grund af den långsamma postgången, föll
1). Düben till Oxenstjerna 3 ang., till Gustaf III 6 aug. (K. K. II) Bernst.
till S:t Saphorin 26 juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
