Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar - Första stilleståndet och Preussens deklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar.
kunna uppträda med något slags myndighet behöfde han emel-
tid vara utrustad med Gustaf III:s uttryckliga försäkran, att
denne värkligen öfverlämnat medlingen åt de allierade makterna.
Såsom ett slags belöning härför ställde han Sverges tillträde till
trippelalliansen i utsikt, i det han framhöll, att »alliansvärket
nödvändigt blefve en följd» af Sverges mottagande af denna
medling. Elliot erkände dock, att han icke var bemyndigad
att sluta något fördrag.
Konungen svarade med att framställa orsaken till, att han
kunnat antaga den franska medlingen, ehuru han erhållit Preus-
sens och Englands anbud. Trippelalliansen kunde visserligen
blifva ett vida kraftigare skydd mot Ryssland och Danmark,
än Frankrike var; men Sverge vore beroende af subsidier, och
Frankrike hade, på samma gång det erbjöd medling, yttrat sin
beredvillighet att låta de hittillsvarande subsidierna fortfara.
Om Gustaf III nu till Preussen och England afgåfve en så
bestämd förklaring, som den Elliot visat sig önska, så kunde
Sverge riskera att förlora dessa franska subsidier utan att vinna
något i stället. Ty då Elliot saknade fullmakt, vore det fara
värdt, att hans uppträdande gent emot de danska fiendtlig-
heterna skulle komma att misslyckas och han själf blifva desa-
vouerad af sin egen regering1).
1) Précis af hr Elliots yttrande till K. M:t den 29 sept. 1788 i Handl,
rörande danska kriget 1788—89. A. H.
Skada att fortsättningen af dessa förhandlingar mellan Elliot
och konungen icke är lika lätt att följa som detta samtal. Re-
sultatet är emellertid bekant. Elliot lyckades värkligen redan
dagen därpå, den 30 september, förmå honom att bifalla Bern-
storffs begäran och erkänna, att Danmark icke vore krigförande
makt utan endast partie auxiliaire. Detta skedde genom en
not, som Sprengtporten fick ordres att uppläsa såsom svar på
Bernstorffs af den 13 september. Men äfven ett annat hufvud-
föremål för sin resa fick Elliot nu uppfylldt, i det att samma
dag till de respektive regeringarna sändes underrättelse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
