Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar - Elliot och konungen - Tredje stilleståndets ratifikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Stillestands- och neutralitetsförhandlingar.
varande undergång och den andres [Danmarks] påföljande, hvil-
ket säkert händt, om vi bägge med våra vilda projekter släppts
handlöse»1).
1) v. Borcke 15 okt. (Hellstenii anteckningar) v. Asp till D’A. 8 nov.
(kopieboken). Jfr Oxenstjärnas omdöme hos WIRSÉN s. 129.
2) v. Asps cirkulär till samtl. svenske ministrar vid utländska hof. 26
nov. (K. K. II.).
Men var nu Elliots värf afslutadt och stilleståndet trädt i
kraft, så återstod dock att utvärka den af Gustaf III så ifrigt
fordrade ratifikationen. Utredningen af denna invecklade detalj-
fråga erbjuder på grund af materialets knapphändighet åtskil-
liga svårigheter, och det är ej med fullt exakt visshet, jag
kunnat värkställa de erforderliga kombinationerna. Men om
sålunda efterföljande skildring delvis måste anses som en hypo-
tes, torde den dock lämna en fullt tillfredsställande förklaring
på ifrågavarande fakta, hvilka hittills icke varit föremål för
någon utredning.
Innan ratifikationen kunde ske, skulle ännu en formalitet
uppfyllas: prinsen af Hessen måste å nyo definitivt^ d. v. s. i
egenskap af befälhafvare, underteckna konventionen. En af-
skrift däraf sändes därför med v. Borcke till prinsen för att
erhålla dennes »formliga signatur». Konungen befann sig för
tillfället (21—28 nov.) på en inspektionsresa till Karlstad, Vän-
nersborg och Uddevalla och erhöll under sin vistelse i sist-
nämda stad underrättelse om, att prinsen nekat sin under-
skrift2). Prinsen stödde sig därpå, att Berlin-regeringen ut-
tryckligen förklarat sig erkänna förlängningen af vapenhvilan
till 1789 såsom redan existerande, och att därför hans egen
■och Gustaf III:s första påteckning af konventions-projektet var
fullkomligt bindande, »varandes allt, som å Danmarks sida var
ingånget, gjort under kronprinsens af Danmark ögon». Därför
vore så väl ratifikationen som allt vidare undertecknande öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
