Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges 8 regeringar 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glädjen öfver att han blifvit konung var så stor och
allmän, att till och med Rikets Ständer icke betänkte, att den
friske konungen kunde bli sjuk, kroppskrafterna aftaga och
de intellektuella nötas. Kort innan detta skedde, i början af
år 1857, karaktäriserade konungen på följande klassiskt
målande sätt sinnenas stämning vid hans uppstigande på tronen:
— De liberala höllo den tiden så mycket af mig, att de
ville nästan äta upp mig. Numera ångrar det dem kanske,
att de ej sväljde mig.
I yngre dagar en passionerad dyrkare af det täcka könet,
ägnade han äfven åt regeringsärendenas detaljer så träget
arbete, att han genomvakade många nätter vid skrifbordet,
för att utarbeta koncepten till diplomatiska depescher och att
läsa korrekturen på vigtiga förordningar. Då han på detta sätt
öfveransträngde sig, så att hans helsa tog skada, ville han
också själf regera och få äran af de initiativ som togos. Men
hvad som mera än en gång visade sig fattas denne begåfvade,
kunskapsrike och för fäderneslandets bästa varmt intresserade
konung, var beslutsamhet att gripa det rätta ögonblicket
och stark vilja att, trots motstånd, drifva igenom en sak.
Han hade djupa insigter i samhällsfrågorna och stor
själftillräcklighet, men hans obeslutsamhet och misstro till alla gjorde
honom benägen att uppskjuta afgörandet. Man undrade
också ibland hur egentligen hans »innersta tanke» var.
När hans sjukdom år 1857 hindrade honom att själf
längre utöfva sin kungliga makt och myndighet, var han
omgifven af en svag konselj, som visserligen bestod af
hederliga, aktade män, men som, utan märkbart motstånd, lånade
sig åt de dynastiska norska sympatierna, hvaraf följden blef,
att svenska regeringsformen åsidosattes för en tillämpning af
Riksakten, som i Norge är grundlag, och att, till åtlöje i
Europa, tio norrmän, utan ansvarsskyldighet, inkallades för
att gemensamt med svenska konseljens tio ledamöter, med
ansvarsskyldighet, såsom Interimsregering styra Sverige, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
