Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges 8 regeringar 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Wi—Oscar“ i början. Och den egna handen! Nog var
den egen som skref så!
Inuti texten nämnes H. K. H. två gånger såsom tredje
person, som också är besynnerligt i betraktande af underskriften.
Statsrådet Almqvist kontrasignerade denna kungliga
kungörelse, som på sina 30 rader hade så litet grammatikaliskt
sammanhang.
Då regeringen med full kunglig makt och myndighet
skulle föras af kronprinsen-regenten Carl och då f. d.
regenten Oscar faktiskt icke hade mera med staten att göra än att
uppbära sina kungliga inkomster af statsverket, förefaller det
löjligt, att den formella etiketten vid statshandlingars
utfärdande gick så långt som till en formlig omening.
»En konung utan penningar är konung blott till hälften»,
yttrade Henrik VII i England. Ty är regenten i skuld öfver
öronen, så slutas det vanligen med ett krig, sådant Gustaf III
företog mot Ryssland 1788, eller med en rubelfond, sådan
som Carl XIII höll till godo af ryske kejsaren 1812.
Med iakttagen proportion kan om en vikarierande konung
utan penningar sägas, att han är det endast till fjärdedelen. En
regent i det monarkiska Europa kan icke, utan att förlora
anseende och inflytande, — följaktligen icke utan att skada sitt
lands intressen — allt för mycket skilja sig från seder och
bruk i Europas öfriga monarkier. Ju mera välstånd, odling
och industri utveckla sig i Sverige, desto flera främlingar af
alla stånd och villkor lockas att besöka vårt natursköna land
och ju flera genom samhällsställning och förtjänster utmärkta
personer som hitkomma från utlandet, desto mer tages den
fungerande statschefens gästvänlighet och frikostighet i anspråk.
Det skulle föga hedra och gagna dynasti och nation om dessa
främlingar återvände härifrån med intryck af trångmål och
smulgråteri hos nationens högste representant.
Då kungl. skrifvelsen, som föreslog regeringsmaktens
uppdragande åt kronprinsen, icke äskade statsmedel till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
