Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - B. Den äldsta kristna kyrkans mission efter apostlarnes dagar - Missionens omfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
omkring i hela den då kända världen funnos små spirande frön, ur
hvilka Guds rike kunde växa vidare. I den meningen kan Paulus
uttryckligen (Rom. 15: 19, 23) säga om sin egen gärning, att han »från
Jerusalem och rundt omkring ända till Illyrikum har fullgjort
förkunnandet af Kristi evangelium», så att han »icke mera har utrymme
i dessa trakter».
Men apostlarne kallades hädan, och Herren hade ännu icke
återkommit. Därigenom öfverlåter han på den efterföljande tiden
uppdraget att fortsätta apostlarnes mission. Och denna fortsättning
betyder — såsom historien visar oss — tillsvidare icke, att framgent
nya landvinningar skola göras. Missionen stannar i hufvudsak inom
det område, som apostlarne med sin verksamhet omslutit. Herren
dröjer, d. v. s. han lämnar tid för att — om möjligt — alla måtte
vända sig till bättring (2 Petri 3: 9). Därför skall den värld, som
evangeliet redan i det stora hela har omslutit, mer och mer
genomarbetas. Såsom härolder hafva apostlarne förkunnat konungens
ankomst, Guds rikes upprättande; nu skall segern tillkämpas genom
arbete, från själ till själ, från stad till stad. Det stora odlingsfältets
gränser äro utstakade, och såningsarbetet börjadt, nu skall fältet
uppodlas bit för bit. Därför har kyrkan århundraden igenom under
hela återstoden af gamla tiden — tillräckligt af arbete inom samma
område. Ty att vinna en själ här, en annan där och samla smärre
kretsar af troende kan jämförelsevis snart uppnås, men att bryta den
hedniska världsandans välde i stort och genomtränga folklifvet måste
nödvändigt kräfva hela släktleds kamp och arbete.
För att bilda sig ett omdöme om denna utvecklings fart, har
man — tydligen gissningsvis — gjort, hvad martyr kyrkan
vidkommer, den beräkningen, att omkr. år 100 e. Kr. funnos vid pass
200,000 kristne och omkr. år 300 (ännu under martyrtidehvarfvet)
ungefär 8 millioner, d. v. s. en femtondedel af hela romerska rikets
befolkning. Mången skall måhända förundra sig öfver de låga
siffrorna, men, rätt sedt, ådagalägga just dessa senapskornets underbara
växtkraft.
Från en ofattligt ringa början utgår en rörelse, som strax är sig
sitt världsomspännande mål fullt medveten och likväl tillväxer så sakta
och stilla, att vi blott af dess inneboende kraft kunna finna en
förklaring på att världens mäktige i denna rörelse kunde skåda en farlig
fiende. Och trots alla förföljelser fortfar tillväxten ständigt och
segervisst. Omkr. år 300 är alltså blott hvar femtonde inbyggare i
romerska riket en kristen, och kejsar Galerius kan ännu tro sig vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
