Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - A. Den första tidens brist på missionsblick - Reformatorernas ställning till missionen - Den lutherska ortodoxien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 34 -
hade åt dem gifvit en annan uppgift: kyrkans inre förnyelse, rening
och frigörelse — en uppgift så stor, att det skulle kräfvas mer än
vanligt mått af människoförmåga till att genomföra densamma, och
den måste naturligtvis upptaga alla deras tankar och krafter. Och
härigenom tjänade de också missionens Herre på allra bästa sätt, i
det att de dymedelst skapade förutsättningarna för all framtida
evangelisk mission. Men hednalanden tilldelade Herren, såsom vi sett,
tillsvidare åt andra. Reformatorerna fingo visserligen höra de stora
upptäckterna omtalas, men de nya hednafolken lågo dem fortfarande
fjärran, ja, dörren till de upptäckta landen skulle säkerligen icke ens
hafva stått dem öppen, så framt de försökt att fatta fast fot
därstädes.
Blott på ett enda ställe öppnade Herren i de dagarna en dörr
för evangelisk mission, nämligen i de protestantiska land, hvarest
hedningar bodde inom landets gränser. Och därvidlag erkände
reformatorerna till fullo missionsplikten. Enär nämligen det evangeliska
kyrkolifvet öfverallt måste söka sitt stöd hos landsherrarne, betonades
starkt desses plikt att sörja för undersåtarnes kristliga behof. Och
härifrån ledde reformationstidens enda praktiska missionsverk sitt
ursprung, nämligen Gustaf Vasas arbete för de hedniske lapparne i
Lappmarken. Detta verk fortsattes af Karl ix och Gustaf ii Adolf,
men var i sitt utförande ännu alltför mycket blott en utvidgning af
statskyrkans ram för att kunna andligen blifva synnerligt fruktbärande.
Lappmissionen bär med andra ord ännu väl mycket en
medeltidsar-tad prägel — ett enstaka bevis därpå, att den evangeliska kyrkan ej
heller i sin inre utveckling är färdig att utöfva verklig mission.
Den lutherska ortodoxien.
Efter reformationens genomförande kommer den ortodoxa
perioden (i synnerhet 1600-talet), då de lutherske teologerna med
innerlighet och kraft skyddade den evangeliska kärnan mot alla faror
och satte kyrkans lära i system, men på ingen punkt skapade
någonting nytt eller vidgade blicken utöfver hvad reformationen hade
skänkt eller skådat.
Det kan därför icke förundra oss, om vi icke finna stort mera
missionsblick under delta tidehvarf. Tvärtom är att vänta, att
reformatorernas brist sättes i system såsom ett rent af principenligt
afvisande. Med undantag af enstaka svaga röster (som innehålla ett mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>