Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Den förste lutherske banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
förvärfvade sig nya vänner, och i augusti 1716 blefvo han och hans
hustru med jubel mottagne i Trankebar.
Arbetet gick framåt. Man skred till upprättande af en
kateket-skola för utbildande af infödde lärare och präster. Man började
med att hålla fria skolor för alla barn, som ville komma, och den
tillslutning, dessa rönte, föranledde till och med engelsmännen att
bedja de danske missionärerna om hjälp med upprättandet af dylika i
Cuddalur och Madras. Under missionens utvidgning fick man behof
af en ny hufvudkyrka i Trankebar, och 1718 kunde Ziegenbalg
inviga en ståtlig kyrka under namn af den nya Jerusalemskyrkan.
1 denna kyrka lät han ock — trots sina vänner pietisternas ovilja
— inrätta en biktstol, liksom han öfver hufvud taget insåg värdet af
många bland de kyrkliga former, som desse i sin andlighet ville afskaffa.
Beträffande det indiska kastväsendet ställde sig de förste
lutherske missionärerna icke obetingadt afvisande. Medan de framhöllo
och lärde de omvände, att Gud icke gör någon skillnad till personen,
ansågo de kastväsendet icke vara någon religiös, utan blott en yttre
borgerlig sed, från hvilken man kunde låta utvecklingen småningom
frigöra folket. År 1719 beräknar man församlingens i Trankebar
antal till omkr. 250 själar, hvaraf inga brahminer, 140 till största delen
fattige sudras och återstoden parias. I de ofvan omtalade skolorna
mottog man till att börja med blott sudras och upprättade sedermera
särskilda skolor för parias. Kateketer och lärare utvalde man endast
bland sudras, och deras seder och bruk i fråga om mat lade man sig
icke i. Men uti kyrkliga saker i egentlig mening tålde man icke
någon åtskillnad, och missionärerna själfve umgingos - trots
européernas råd — med folk ur alla kaster, utan att detta spärrade dem
vägen till någon.
Som bekant vidhöll den dansk-halleska missionen äfven
sedermera denna mildare praxis i kastfrågan, och den har gått i arf till
den lutherska Leipzig-missionen, under det att densamma nuförtiden
eljest fördömes af de fleste. Denna fråga hör till de djupaste och
svåraste i hela den indiska missionen. Men äfven om man måste
medgifva, att kastskillnaden icke blott är en social form, utan ock
eger djupa religiösa rötter, så kan man lätt förlåta de förste
missio-närnerna en möjligen felaktig syn på saken, ja kanske till och med
nödgas medgifva, att under det allra första banbrytande arbetets
otroliga svårighet näppeligen fanns annat att göra.
Under tiden fortsatte Ziegenbalg sina litterära arbeten. Han
lyckades hinna med att få hälften af gamla testamentet öfversatt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
