Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Trankebarmissionens senare historia - Christian Friederich Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 79 -
En särskild plats intager den af alla högt värderade och älskade
Johann Philipp Fabricius (f. 1711), son af en amtman i Hessen.
Han kom till Trankebar 1741, men blef redan 1742 efter Schultzes
hemresa dennes efterträdare i Madras. I motsats till honom
samarbetade han väl med de öfrige och har inlagt en beståndande förtjänst
genom sin med utomordentligt språksinne och stor omsorg
genomförda tamuliska bibelöfversättning. I Indien rådde då det vildaste
krig mellan engelsmän och fransmän, holländare och infödde furstar
— endast Trankebar kunde under dansk flagga glädja sig åt fredligt
lugn. Fabricius och hans församling led outsägligt däraf, men han
höll troget ut till sin död, 1791.
Christian Friederich Schwartz.
Det förnämsta af alla Herrens vittnen inom den dansk-halleska
missionen, kanske bland lutherska kyrkans samtlige missionärer, i
själfva det stora missionslandet Indien knappast öfverglänst af någon,
är C. F. Schwartz, hvars välsignelserika verksamhet skaffade
missionen dess största utbredning.
I Sonnenburg, Schultzes födelsestad — fordom Johanniterordens
hufvudsäte — föddes den 22 oktober 1726 Christian (ursprungligen
döpt Christoph) Friederich Schwartz, son af en välmående bagare.
Hans fromma moder dog, då han var fem år gammal, men hon hade
tidigt genom bön invigt honom till Herrens tjänst och tog på sin
dödsbädd det löftet, att man icke skulle hindra gossen från att blifva
präst. Sina första djupare religiösa intryck fick han redan vid sju
års ålder, då en troende lärare för honom öppnade bönens värld.
Men trots mången allvarlig dragning under skoltiden skänkte han dock
ännu icke Gud sitt hjärta, hvarför han sedermera klagar: »Det är
nästan otroligt, att man trots så många väckelser kan förblifva i
synden». Som student kom han till Halle, intog sina måltider å
barnhuset (det hade nämligen ekonomiskt gått tillbaka för hans fader) och
blef af en troende kamrat dragen in i den utveckling, som under bön
och forskning, själsstrider och ångestfulla nätter slutade med att han
fann sin Frälsare och skänkte sitt hjärta åt honom.
Sin första predikan höll han om Petri fiskafänge, en bibeltext,
som erhöll stor betydelse för hans lif. Tillfälligtvis fick han nu
arbete med att hjälpa den från Indien hemkomne Schultze med
tryckningen af hans tamuliska bibel. Det tyckes nästan, som om detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
