Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Christian Friederich Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 83 -
radjan besökte han i fängelset; under rådande svår dyrtid måste han
bespisa alla de hungrande, och då han 1778 fick en annan missionär
anställd i Trichinopoly, stannade han slutligen helt och hållet i
Tan-djur, där han utvecklade sin största verksamhet, och småningom,
erkänd af alla, stod han som biskop öfver hela den evangeliska
missionen i södra Indien.
År 1778 kallades han till Palamkotta, långt söderut, där han —
på resan genom Dekans sköna bergstrakter — fick nåden att se de
första fröna gro i de nejder, hvarest evangeliet sedermera skulle vinna
sina största segrar. Ur sitt hjärtas djup sände han bönesuckar upp
till Herren, att han måtte sända arbetare till den stora skörden.
Hemkommen därifrån, erhöll han af engelsmännen i uppdrag ett viktigt
sändeskap till den mäktige Hyder Ali i Mysore, ty hvarken kristne
eller hedningar hyste förtroende till någon annans obesticklighet.
Schwartz, som eljest hade stor motvilja mot att blanda sig i politiska
förhållanden, åtog sig detta värf, för att stifta fred. Om han än icke
lyckades härutinnan, så gjorde han dock ett sådant intryck på den
muhamedanske själfhärskaren, att denne gaf honom tillåtelse att
predika i hufvudstaden, ja, bad honom stanna kvar i Seringapatam och
lofvade att bygga ett kapell åt honom. Och då Schwartz icke kunde
mottaga detta anbud, utfärdades en befallning att »låta den ärevördige
fadern draga oförkränkt omkring öfverallt och visa honom aktning
och vänlighet, ty han är en helig man» — ett lejdebref, i följd af
hvilket Schwartz under det därpå följande förhärjande kriget, då
Hyder Alis härar framträngde öfverallt, kunde allestädes i landet
frimodigt färdas med fridens evangelium och kärlekens tröst. Och inom vida
kretsar blef det allmänt ordspråk: »Den, fader Schwartz välsignar,
varder välsignad; den, han förbannar, varder förbannad.»
Under Tandjurs belägring ville bönderna på grund af
mellan-handlarnes bedrägeri ej längre sälja ris, så att hela staden var nära
att lida hungersnöd. Men då Schwartz gick i borgen för betalningen,
strömmade lifsmedlen till. Och sedermera, då landet var nästan
alldeles förhärjadt efter kriget, och 65,000 invånare stodo i begrepp att
utvandra, visste regeringen ånyo intet annat råd än att ställa Schwartz
— »konungaprästen», såsom han kallades — i spetsen för en
kommitté, som verkligen äfven lyckades ordna de ekonomiska
förhållandena och kvarhålla folket inom landet. I sin egenskap af rådgifvare
för landets styrelse verkade han för folkskolors införande — ett första
frö till det senare engelska skolväsendet i Indien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
