Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - D. Herrnhutarnes mission - I Nordamerikas urskogar - Missionen på Labrador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 109 -
stund. »Blott en sak gör mig ännu orolig,» sade han, »det är
indianernas nuvarande tillstånd.» Dessa ord spredo sig snabbt från hydda
till hydda, och snart samlade sig alla kring sin mästare med den
bönen: »Fader, förlåt oss allt, hvarigenom vi vållat dig sorg! Vi vilja
skänka Frälsaren våra hjärtan och lefva i denna världen uteslutande
för honom.» Då reste sig Zeisberger upp från sitt sjukläger och
välsignade dem innerligt, »Frälsaren är nära; snart skall han komma
och hämta mig hem till sig!» voro hans sista ord, som kunde fullt
uppfattas. Sörjande stannade indianerna kvar vid hans sjukbädd och
sjöngo allt emellanåt ett psalmvers för honom. Den 17 november
1808 afsomnade han stilla, hvarvid alla de tillstädesvarande under
strida tåreströmmar knäböjde och bådo.
Missionen på Labrador.
Med de nämnda missionsföretagen voro dock den lilla
brödraför-samlingens krafter icke uttömda. Redan före midten af århundradet
utsände man missionärer både till Kina och Egypten, till Turkiet och
Persien, till Rysslands hedningar både i norr och söder, men efter
längre eller kortare tids kamp måste dessa försök åter uppgifvas. Efter
många mödor och svårigheter blomstrade däremot ännu missionen på
Labrador, den stora, öde halfön, som från Nordamerikas fastland
skjuter ut mot nordost.
Ar 1741 låg ett holländskt fartyg för ankar i S:t Thomas’ hamn.
Styrmannen Joh. Chr. Ehrhardt gick i sällskap med några kamrater
till Basunberget för att göra sig lustig åt hernhutarnes försök att
omvända negrerna. Men Fr. Martins brinnande böner kommo allt hån
att förstummas, och Ehrhardt infann sig oftare på sammankomster, ja,
slöt sig vid sin hemkomst helt och hållet till brödraförsamlingen. Med
dennas skepp for han sedan till Grönland och fattade kärlek till
eski-moerna, och 1752 fick han af förmögne herrnhutare i London i
uppdrag att öppna en handelsförbindelse med Labrador, hvarest man på
samma gång ville grundlägga en mission. Men där blef han
tillsammans med sex andre mördad af infödingarne, som i följd af sina
ständiga strider med indianerna voro vida mer krigiske än andre
eski-moer, och de öfverlefvande måste återvända hem.
En troende timmerman, Jens Haven, tänkte emellertid att följa
Ehrhardts spår. Äfven han kom först till Grönland, där han lärde
sig eskimoernas språk och anlade deras dräkt, på grund hvaraf han
sedermera på New Foundland och Labrador blef med jubel hälsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
