Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - E. Förberedelsen till det stora genombrottet - Den direkta förberedelsen. Förbönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 124 -
undertryckt bröstlidande fängslade honom vid sjukbädden. Och
under denna tid flackade han oroligt omkring inom många trakter och
fick blott på ett ställe upplefva en stor väckelse bland indianerna.
Likväl har Brainerd fått en alldeles särskild betydelse i
missionshistorien såsom ett redskap i Herrens hand till väckande af den
slumrande missionsandan.
Öfverväldigad af sjukdom på en af sina resor, blef han gästfritt
upptagen af den berömde amerikanske teologen Jonathan Edwards
i Northampton, Massachusetts, och under hans ömma vård slöt han
sina ögon den 9 oktober 1747. Men ett så djupt intryck gjorde han
på sin värd, att denne skref hans lefnadsbeskrifning — en bok, som
alla tider egt en säregen, gripande och väckande kraft. Den har
sålunda — för att blott nämna de store — utöfvat ett afgörande
inflytande på William Carey, Samuel Marsden, Henry Martyn och Thomas
Chalmers. Och Edwards inskränkte sig icke härtill. Afsatt från sitt
ämbete 1750 på grund af sin heliga nitälskan, drog han ut som
missionär bland indianerna och verkade bland dem i mer än sex år till
stor välsignelse. År 1758 antog han motvilligt föreståndareplatsen
vid Princeton College, men bortrycktes samma år af kopporna, 55
år gammal.
J. Edwards var en af Nya världens störste tänkare. Hans
teologiska skola är ännu icke utdöd. På samma gång var han personlig
vän till Whitefield och hufvudman för den tidens stora väckelse i dessa
trakter, hvarigenom den omständigheten, att Herren tände
missionslågan i hans hjärta, fick en alldeles särskild betydelse. År 1742
öfverenskommo troende vänner i de väckta trakterna att — såsom ett
anspråkslöst försök — tillsvidare under två år samtidigt i hvarje krets
månatligen hålla ett bönemöte för Guds rikes utbredande öfver hela
jorden och kristenhetens väckelse till att förstå sin heliga plikt i detta
afseende. Efter de tvänne årens förlopp hade förslaget vunnit en så
stor tillslutning, att det blef fortsatt och utvidgadt, och J. Edwards
utsände år 1747 en flygskrift, hvari Guds folk uppmanades att förena
sig i en särskild bön för trons återupplifvande och Kristi rikes
utbredande på jorden.
På ett underbart sätt sammanträffade denna skrift med ett
»Upprop till gemensam bön» för samma viktiga sak, hvilket just samtidigt
utsändes af några skottske präster. Och i de små metodistiska
kretsarna hade Whitefield alltifrån 1744 låtit införa bestämda bönemöten
för »Guds andes utgjutande öfver hela den bebodda jorden». Dessa
upprop erhöllo en särskild betydelse inom den engelsktalande världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
