Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Fortsatt mission i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 147 -
På grund af sin ungdom stannade han fortfarande kvar i
Cambridge, där han 1803 blef kaplan hos sin faderlige vän Simeon.
Sedan han och hans syster emellertid förlorat sin förmögenhet, mottog
han — för att på samma gång kunna följa sin kallelse och
underhålla sin syster — anställning som engelsk regementspastor i
Indien, där han landsteg 1805 efter att på ditresan hafva blifvit styrkt
i sitt uppsåt genom att i Kap sammanträffa med van der Kemp.
Redan på öfverresan hade han studerat de österländska språken,
men strax vid sin ankomst blef han så öfverväldigad af feber, att
han trodde sig aldrig mera få kraft att arbeta. »Men,» skref han, »äf-
HENRY MARTYN.
ven om jag aldrig skulle lyckas att omvända någon hedning, så kan
det ju vara Guds vilja, att jag genom tålamod och uthållighet skall
blifva till uppmuntran för kommande missionärer.»
Sedan han åter kommit till krafter, erhöll han bostad i en
gammal, öfvergifven pagod vid Huglifloden (se sid. 41), hvarest han höll
gudstjänst. »Det ställe, där djäflarna förut tillbeddes,» skrifver han,
»har blifvit ett kristligt bönehus.» Här låg han, badande i tårar,
med förkrossadt hjärta inför Guds ansikte, »bedjande för detta lands
olycklige infödingar, väl vetande, att den mest föraktade sudra i
Indien egde i Guds ögon lika högt värde som konungen af Storbritannien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
