Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Fortsatt mission i Indien - Missionen på Tahiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 149 -
bete, predikade han med vemod för sista gången för sina tiggare
(1810). Han hade ej döpt mer än en gammal gumma — för öfrigt
tycktes hans stora arbete alldeles fruktlöst. Själf fick han aldrig veta,
att en lärd och skicklig muhamedan, Scheik Sala, tillfälligtvis en
dag från en angränsande trädgård åhört hans predikan och däraf
blifvit så gripen, att han alltifrån den dagen ständigt lyssnade till
evangeliets förkunnande. Han blef sedermera döpt med namnet Abdul
Messi (d. v. s. Messias’ tjänare) och förde 39 hinduer till sin Frälsare.
H. Martyn seglade tillbaka till Calcutta och for därifrån helt
ensam sjövägen öfver Bombay till Persien (maj 1811). I persisk dräkt,
under otroliga svårigheter på knappast farbara bergstigar, där man på
grund af den glödande solhettan kunde färdas blott nattetid, nådde
han fram till hufvudstaden Schiras. Här blef han upptagen i en
persers hus och arbetade så flitigt på sin öfversättning, att han redan i
februari 1812 hade nya testamentet färdigt. Någon egentlig predikan
inlät han sig här icke på, men under personliga samtal med softas
och mollas gjorde han dock ett sådant intryck, att engelske resande
många år därefter tillfrågades, om de kände denne »Guds man», och
perser hafva förklarat: »Han kom här midt ibland oss, satt omgifven
af våra vise män och gjorde sådana invändningar mot koranen, att
ingen kunde besvara dem. Vi skulle gärna vilja höra mera om hans
religion och den bok, som han lämnade efter sig åt oss.»
För att åt shahen af Persien öfverlämna sin bibelöfversättning
företog han ännu en resa till dennes hofläger i Tebris, men blef
afvisad, och de svikna förhoppningarna samt ansträngningarna medtogo
hans krafter, till den grad, att han ånyo var nära döden. Någorlunda
återställd till hälsan, beslöt han att öfver Konstantinopel återvända till
England för att hämta nya krafter, men — ensam äfven på denna
sista resa — dukade han under i Tokat den 16 oktober 1812, endast
31 år gammal, och blef begrafven i sanden vid stranden af en
bergflod. Men hans uppoffrande lefnad har — förutom den omedelbara
betydelse, som hans gärning fick i Indien och Persien — utöfvat en
stor och alltjämt fortsatt väckande inflytelse i England.
Missionen på Tahiti.
Efter en lång resa nådde missionsskeppet »Duff» den 5 mars
1797 sitt mål, Tahiti, den viktigaste ön i den ögrupp, som kallas
Sällskapsöarna. En son af konung Pomare infann sig, ridande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
