Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Allmän öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 166 -
land och Skottland uppnår den stora evangeliska rörelsen en ledande
ställning inom det kyrkliga lifvet, hvartill under 1820- och 30-talen
kommer den kyrkligt liberala och den högkyrkliga väckelsen inom de
kretsar, som blifvit oberörda af den förra. I Tyskland, Schweiz,
Holland och Norden nedbryter troslifvet med våldsamhet rationalismens
bålverk och utbreder sig allt mer och mer. Söndagsskolan,
uppkommen redan 1780, men först i början af 1800-talet riktigt organiserad
på frivillighetens grund, blir den första stora skolan för kristlig
verksamhet å lekmännens sida och fördenskull också en fostrarinna af
det lefvande missionssinnet inom församlingen, — ifrån år 1844
härutinnan understödd af de hastigt sig utbredande »kristliga
föreningarna för unge män».
I den sålunda förberedda jordmånen kan det vaknande
missionssinnet nu sprida sig ytterligare. De väckande rösterna blifva allt
talrikare, utsädet börjar spira upp i enskilda hjärtan på vidt aflägsna
orter, och dessa indraga alltjämt flere och flere i kärleken till
Herrens stora sak. Och hvad de väckande rösterna ej förmå, det verka
efter hand budskapen från missionsfältet, hvilka tala verklighetens
språk och genom de vunna segrarna öppna de troendes ögon för att
Herren är med och kallar sin församling ut.
Den omedelbara följden häraf är missionssällskapens
mångfaldigande: nya sällskap bilda sig icke blott i land, som förut icke
kommit med, utan ock vid sidan af de redan stiftade. Och detta
förhållande har åter i Herrens hand blifvit ett kraftigt medel att väcka
och inom större kretsar utbreda missionsandan. Man skulle kanske
på förhand vara böjd att anse det vara mera önskvärdt att ega blott
ett enda stort, gemensamt sällskap för hvarje land; många
olägenheter hos det spridda och oorganiserade kunde ju därigenom undvikas.
Men det stora syftemålet att få rörelsen satt i gång och arbetet
upptaget rundtomkring i de kristna landen på jämförelsevis kort tid kunde
icke uppnås på annat sätt. Och de fria, spridda ansatser, som först
småningom få behof af en större organisation, motsvara också Guds
rikes beskaffenhet och missionens första början på apostlarnes tid.
Det senaste århundradets hednamission har vuxit fram »af sig själf»
där, hvarest Herrens ande uppväckt missionssinnet. Inga
människoplaner hafva ledt rörelsen, ingen jordisk organisation har gifvit
densamma form. Det är Herren själf, som står vid styret.
Orsakerna till nya sällskaps upprättande äro olika. Dels
lokala, i det att gemensamt deltagande i missionsarbetet icke faller sig
lätt för större kretsar än sådana, som äfven eljest hafva gemenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
