Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
trädare, den unge teologen Christian Gottlieb Blumhardt,
farbroder till den berömde grundläggaren af badorten Boll, greps tidigt af
kärlek till missionen, skref om densamma i sällskapets meddelanden
och insamlade penningemedel till Jähnickes missionsskola i Berlin.
Hans yngre vän Christian Friedrich Spittler utkastade emellertid
planen till en egen missionsskola i Basel, för hvilken plans
förverkligande vännerna dock länge ryggade tillbaka. Men år 1815, midt
under krigsbullret, då Napoleons återkomst från Elba försatte världen
i bäfvan, och själfva Basel under en längre tid blef utsatt för
bombardemang, mognade tanken härpå. Den 25 september stiftade
Spittler jämte sex vänner ett »evangeliskt missionssällskap» på samma
grundval som Londonmissionen, för att förena Würtembergs och
Nordtysklands lutheraner med Schweiz’ och Rhenprovinsernas reformerte.
Endast Guds ära skulle vara norm och syftemål för alla
sällskapets förhandlingar, och man ville »börja smått i förtröstan på
Herren och aldrig våga större företag, än krafterna tilläte». Till att
börja med tänkte man icke på att utsända missionärer, utan
upprättade 1816 en missionsskola, hvars förste ledare blef Blumhardt (†
1837). Af honom utgafs äfven en missionstidskrift, som ännu eger
bestånd, och som har mäktigt bidragit till att väcka och utveckla
mis-sionslifvet i Tyskland och Schweiz. Från Baselskolan har ett stort
antal missionärer gått i engelsk tjänst (inalles 88 hafva utsändts af
Kyrkomissions-sällskapet), men allaredan år 1822 upprättade sällskapet en
själfständig missionsgärning. Baselmissionen har vuxit sig stor under
Herrens välsignelse. Vi skola möta dess sändebud mångenstädes.
Den mest betydande ledaren var inspektör Josenhans (1849 — 79).
Den har sitt hufvudsakliga stöd i Sydtysklands och Schweiz’
pietistiska kretsar, och dess arbete har vunnit erkännande såsom prägladt af
lefvande tro, klok plan samt skicklighet och kraft i utförandet.
I Berlin utfärdade år 1823 tio kände män, bland hvilka
märkas de berömde teologie professorerna Neander och Tholuck, ett
upprop, som följande år ledde till stiftandet af ett »Sällskap till
främjande af de evangeliska missionerna bland hedningarne», i korthet
kalladt Berlin-missionssällskapet, som 1830 erhöll sitt eget
missionsseminarium och 1833 började en mission i Sydafrika. Sällskapets
konfessionella ståndpunkt är densamma som den preussiska unerade
kyrkans.
På tillskyndan från Basel stiftades 1819 en missionsförening i
Barmen. Några år därefter öppnades en missionsskola, och 1828
bildades genom sammanslutning med öfriga smärre föreningar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
