Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 179 - -
»Frukta icke, utan tro blott!» tog man till valspråk, och det kunde
väl behöfvas på denna en ringa börjans dag, då andlig död spred
sig rundtomkring i landet, och det kongl, danska missionskollegiet kastade
förnäma och misstänksamma blickar på en dylik frivillig rörelse. Då
t. ex. Rönne under en resa uppmanade prästerna på Fyn att i sina
hem upphänga en missionssparbössa, så klagade biskopen häröfver,
och regeringen gaf Rönne en tillrättavisning och förbjöd sparbössorna.
Sällskapet, som efter Rönnes död 1833 sammanslogs med den
holsteinborgska understödsföreningen och till ordförande fick grefve
Holstein-Holsteinborg († 1836), riktade först sina tankar på
Grönland och understödde missionsarbetet därstädes (äfven herrnhutarnes)
med uppmuntrande bref och penningunderstöd. Sällskapet lät redan på
Rönnes tid hoptimra en hel kyrkobyggnad för Julianehaab, fick efter
mycket bråk tillåtelse att själf befrakta ett fartyg för dess afsändande
till Grönland, och efter strandning och andra motigheter blef kyrkan
till infödingarnes stora glädje uppförd däruppe af en dansk
timmerman. Man väckte också förslag om upprättandet af ett seminarium
för infödde kateketer och genomdref efter många svårigheter från
missionskollegiets sida denna sak 1847 (två seminarier, hvilka sedermera,
1875, sammanslogos till ett).
En och annan person anmälde sig också till att träda i
missionens tjänst. Man vände sig då till andra sällskap, i synnerhet
Baselmissionen, och lät dem därstädes utbildas. Sålunda en norsk student
Cappelen, som dock icke kom att resa ut på grund af sjukdom. För
att taga sig af den i kristligt afseende alldeles försummade danska
kolonien på Guldkusten (vid Guineabukten i Afrika) trädde man i
närmare förbindelse med Basel. Fyra Baselmissionärer prästvigdes i
Köpenhamn 1827; den berömde språkforskaren Rask utgaf på
sällskapets bekostnad en ledtråd i det negerspråk (Akra), som därstädes
talas, och 1829 utsändes två män, af hvilka den ene var Andreas
Riis från Sönderjylland, som under 13 års tid utförde ett stort och
troget arbete bland negrerna.
År 1842 gjorde prästmannen Hass och skolläraren Kristen
Köld — delvis med understöd af danska missionssällskapet — ett
försök att upptaga en mission i Smyrna, men försöket misslyckades
helt och hållet. Därtill kommo ett par andra felslagna förhoppningar,
och missionsintresset i landet minskades i följd af den vacklande
ledningen. Den lågande ifvern hos de grundtvigska kretsar, som på
sin tid närmast slutit sig till sällskapet, afsvalnade icke så litet med
anledning af Grundtvigs yttranden om att det icke var missionstid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
