Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Judson och karenerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 188 - -
understödja deras missionsgärning, och sålunda blef 1814 det
amerikanska baptist-missionssällskapet stiftadt. Under tiden
seglade Judsons öfver Mauritius till Madras och därifrån på ett uselt
skepp under stora faror till Rangun i Birma.
Fru Judson måste sjuk bäras till missionsstationen, utanför hvars
fönster afrättningar och likbränning skedde. Ensamheten (Felix
Carey befann sig i Ava) och det beklämmande intrycket af den
fullkomligt hedniska staden öfverväldigade dem nästan i början. Dock grepo
de ihärdigt an med det svåra språkstudiet (deras lärare förstod icke
engelska), hvilket tog i anspråk fyra år, innan Judson kände sig vuxen
att mera offentligt framträda. Klimatet tryckte dem också. Fru
Judson måste företaga en längre sjöresa, deras första barn dog 1816,
och Judsons hälsa fick en allvarsam knäck. Emellertid fingo de af
vice-konungens första hustru röna mycket deltagande, och 1817
uppmuntrades de genom en ny missionärs ankomst från Amerika. Han
medförde en tryckpress, och snart kunde de utgifva några småskrifter
och börja trycka nya testamentet.
Ännu förmärktes dock icke någon frukt af arbetet, och de
liflige amerikanerna började blifva otålige och föreslogo Judson att välja
ett annat missionsfält. Men han afvisade med bestämdhet denna tanke
och skref: »Frågar någon om framgången af mitt arbete, så bör han
komma ihåg Tahiti, där missionärerna arbetade nästan i tjugo år utan
att se någon frukt, så att blotta nämnandet af Tahitis namn af
missionsvänner ansetts som en förolämpning. Men nu börjar man skörda
välsignelse därstädes. — Frågar någon, hvilken utsikt jag har till slutlig
seger, så svarar jag: Just så stor, som Gud är allsmäktig och trofast,
så att han håller, hvad han lofvat. Den som icke är nöjd härmed,
får dock lof att låta mig stanna och försöka. Lefva vi 20 — 30 år
ännu, så skall man få höra närmare från oss.»
En morgon satt Judson tillsammans med sin lärare på
verandan, då en birman, åtföljd af sina tjänare, nalkades högtidligt och
satte sig tyst vid hans sida.
»Hur lång tid kan det taga för mig att lära Jesu religion?»
frågade han omsider. Judsons hjärta fylldes med tacksamhet; det var
den första morgongryningen, som tedde sig för hans ögon. Mannen
hade läst tvänne små skrifter, som Judson utsändt, och hade väl
förstått dem. Han bad om en ny bok, och lugnade sig icke, förrän
Judson gaf honom med sig de första ark af Mattei evangelium, som
voro tryckta^^ Det dröjde länge, innan de sågo honom åter. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
