Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Söderhafsöarnas apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 200 —
på tre månaders tid ett fartyg af mer än 70 tons dräktighet, 19 meter
i längd. Han kallade det »Fredsbudet» och måste först genom ett
par kortare färder till grannön gifva sitt infödda manskap öfning i
fartygets manövrerande. Omsider kom ett handelsskepp, medförande
dels en hel mängd järn, hvarigenom fartyget kunde stärkas, dels en
missionär till att aflösa Williams på Rarotonga, och efter en lycklig
seglats, som det ännu något skröpliga fartyget kunde behöfva, kom
Williams efter ett års frånvaro tillbaka till Raiatea, hvarest alla med tack
och lof hörde honom berätta om Guds underbara verk och
beredvilligt lofvade utsända flere infödde medhjälpare för den stora skörden.
Efter flera kortare färder drog nu Williams år 1830 tillsammans
med missionär Barff ombord på »Fredsbudet» ut på en kryssarfärd
till Söderhafvets mera aflägsna öar. Ofta befann han sig naturligtvis
i lifsfara på det ofantliga världshafvet och utsatt för de besvärliga
ko-rallrefven. På ett ställe blef han sålunda för sjätte gången räddad
från att drunkna genom tvänne infödingars vidunderliga skicklighet
som simmare. Med sorg funno de en förfärligt smittosam sjukdom
härja på Rarotonga; den hade kommit från ett fartyg, angrep nästan
alla och bortryckte många hundrade. På en enslig ö, som Cook
hade kallat »den vilda ön», afskräckte invånarnes hållning de infödde
lärarne från att stanna, men de medtogo (såsom ofta skedde) ett par
af infödingarne i förhoppning om att i dem erhålla blifvande
evangelister. 1 sådan egenskap återvände de också sedermera och funno
mycken mottaglighet för ordet. På Tonga- eller Vänskaps-öarna
fann Williams en af metodisterna påbörjad mission, och med sitt
sunda praktiska sinne kom han väl öfverens med desse om att dela
arbetsfältet för att icke spilla krafter och genom olika åsikter förvirra
hedningarnes religiösa begrepp. Metodisterna skulle hafva
Tonga-samt de närbelägna och besläktade Fidji-öarna; Williams seglade
vidare till Samoa- eller Skeppar-öarna.
Två af Samoa-öarna, Upolu och Savaji, voro större än någon
af de öar, som Williams hittills hade besökt; då de därtill voro
folkrika och centralt belägna, syntes de honom vara af synnerlig
betydelse. Missionen grundlades under de gynnsammaste auspicier.
Hedendomen hade här icke antagit så grymma och blodiga seder och
bruk, och det fanns ingen prästkast, som upphetsade folket. En
sa-moansk höfding Fauea, som de hade träffat på Tonga-öarna och
hemfört, blef dem en utmärkt hjälp, och Herrens hand, som på så
månget underbart sätt märktes i Söderhafsmissionen, kunde säkerligen
äfven spåras däri, att en blodtörstig höfding, som Fauea mest af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
